Stillahavssill (Clupea pallasii) är en sillart som finns i Stilla Havet från Japan och Korea norrut Berings Hav, längs med Aleuterna till Alaska och ner längs med Stillahavskusten till norra delen av Baja California. Dessutom finns den i Vita Havet och längs Rysslands norra kust. I Vita havet finns den tillsammans med atlantisk sill.
Det är en stimfisk som kan bli upp till 45 cm lång men vanligtvis inte längre än cirka 25-35 cm. Beståndet betsår liksom atlantisk sill av en mängd delbestånd med olika lektid. De flesta bestånd längs Nordamerikas kust tycks vara höstlekande eller vinterlekande (november-december) medan bestånden i västra Stillahvet leker under vintern, våren eller försommaren.
Stillahavssill. Public domain.
Fiske
Fiskades i stor utsträckning längs USA och Kanadas kuster fram till slutet av 1980-talet då beståndet längs USA:s och Kanadas östkust emellertid kraschade på grund av överfiske. Fisket I Ryssland växte då istället, Innan kraschen landades totalt omkring 600 000 ton årligen. Det mest av det användes för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja. Efter kraschen cirka 200 000 ton varav det mesta av Ryssland, Vissa av de östliga bestånden har återhämtat sig men inte alla.
Stillahavssill, fångst enligt FAO. Bild: Licens: CC BY-SA 3.0
Idag fångas omkring 500 000 ton per år varav cirka 350 000 ton av Ryssland. Kanada är den näst största fiskerinationen följt av Kanada. Stillahavssill fiskas främst till konsumtion och med flyttrål eller snörpvad.
Läs mer:
- Anchoveta – världens mest fiskade fiskart
- Stillahavssardin och kalifornisk ansjovis
- Japansk ansjovis
- Europeisk ansjovis
- Europeisk sardin
- Skarpsill, brisling eller vassbuk
- Chilensk sill och patagonisk skarpsill
- Trådsill – i Stilla Havet och Atlanten
- Sardineller i Atlanten
- Menhaden – fiskoljefiskar
- Sill – den viktigaste sillfisken
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.