Säl och skarv är ett hot mot den kustlevande fisken i Sverige såväl som mot det kustnära fisket. Genom att sälbestånden är större än de varit någon gång de senaste 70 åren förhindras också återkomsten av fiskebestånd som kollapsade på 1980-talet. Därför är det självklart nödvändigt att jaga säl.
Sälstammen på Västkusten borde vara kring 10 000 knubbsälar och inte 20 000 eller mer. På samma sätt borde gråsälstammen i Östersjön minskas från nånstans mellan 40 000 och 50 000 till mellan 20 000 och 30 000. Beståndet av vikaresäl i Bottenviken bör också minskas till cirka 10 000. På det sättet skulle det skapas en balans mellan sälbestånden och möjligheterna till ett lönsamt yrkesfiske.
Hur mycket sälarna äter
En gråsäl äter i snitt 7 kilo fisk per dygn. Det blir cirka 2 555 kg per år. 40 000 gråsälar äter därmed cirka 100 000 ton fisk per år i Östersjön. En knubbsäl äter 4 kilo fisk per dag. Det ger 1 460 kg per år. 20 000 knubbsälar äter alltså nästan 30 000 ton fisk per år i Kattegatt och Skagerak i området mellan Danmark, Norge och Sverige samt öster om Skagen. Vikaresälarna i Bottenviken beräknas ät cirka 10 000 ton fisk per år. Främst siklöja och sill (strömming). Det är mer än den mängd strömming och siklöja som fiskas i området.
Under 2024 är den mängd sill och skarpsill som forskningen rekommenderar att fisket får fånga i Östersjön cirka 370 000 ton. Det är i stort sett bara sill och skarpsill. Sälen äter dock inte huvudsakligen sill och skarpsill, utan mycket torsk, gädda, gös, abborre med mera. Dessa arter fiskas mycket lite inom yrkesfisket. Sälens påverkan på den kustnära fisken är därmed mycket större än fiskets påverkan.
I Kattegatt och Skagerak är de kvoter som rekommenderas i det berörda området några tiotusentals ton. I Kattegatt och Skagerak tar sälar alltså lika mycket fisk som yrkesfisket fångar. Även här äter sälen annat än sill, makrill och skarpsill. De äter snarare främst kustnära fisk som kolja, torsk med mera. Att då hävda att det är fisket som är problemet i sammanhanget med att den försvunna kustnära fisken inte återhämtar sig är helt enkelt okunnigt och felaktigt.
Till detta kan vi lägga skarv. Det äter också stora mängder kustnära fisk. Dessutom är det känt att sportfisket och fritidsfisket fångar stora mängder kustnära fisk. Det är vissa fall känt att de bidragit till fisken försvunnit lokalt längs kusten.
Säl och skarvjakt viktigt för de kustnära fiskbestånden
För storleken på de kustnära fiskbestånden har säl, skarv och fritidsfiske mycket större betydelse än yrkesfiske. För att rädda den kustnära fisken behövs därför ökad jakt på säl och skarv. Inte minskad jakt. Det som behövs är en förvaltning som liknar förvaltningen av rovdjur på land. Rovdjuren i havet kan då hållas på en nivå som också möjliggör ett lönsamt kustnära fiske. Kanske behövs också begränsningar av sportfisket och fritidsfisket.
Samtidigt ska vi också ha klart för oss att klimatförändringarna har stor betydelse. Det varmare havet är en stor orsak till att torskbestånden minskat så kraftigt. I Östersjön har också övergödning och syrebrist spelat stor roll. Så även om vi inför en fungerande rovdjursförvaltning till havs är det inte säkert att alla fiskarter kan komma tillbaks.
Källor till faktauppgifterna är SLU Aqua, SLU Artdatabanken, Wikipedia, ICES, Havs- och vattenmyndigheten och Fiskeristyrelsen (Danmark).
Läs mer:
- Enighet om behovet av säljakt
- Utan säljakt ingen Kalix Löjrom
- Säljakt – en självklarhet
- Sportfisket höll på att utrota gäddan
- Sportfiskarnas hyckleri
- Fiskbestånden och fisket som hotas av fritidsfisket
- Fritidsfiske är det stora problemet för det kustnära yrkesfisket i Bottenhavet
- Minskade gösbestånd i norra Roslagen
- Fiskbestånden och fisket som hotas av säl och skarv
- Säl och skarv är ett hot mot det kustnära fisket
- Professor: Säl och skarv äter lika mycket fisk som yrkesfisket tar upp
- Säl och skarv konkurrerar ut det kustnära fisket
- Stor enighet om jakt på säl och skarv
- Gråsäl bidrar till minskningen av gädda i Östersjöns kustvatten
