Hur information om fiske och havsmiljö förvandlas till falska nyheter

Ny information om fiske och havsmiljö börjar ofta med ny forskning. Forskarna är beroende av stöd från olika privata intressenter i form av stiftelser och företag. Stiftelserna får sina pengar från folk med mycket pengar eller företag. Forskarna, även de som är knutna till stora universitet, måste för att få pengar framställa sin forskning som spännande och gärna presentera nåt uppseendeväckande och kontroversiellt resultat. Ofta är detta bara en liten detalj i forskningen som inte betyder så mycket. I Sverige handlar det ofta om påståenden om att fisket eventuellt kan skada ett fiskbestånd eller havsmiljön.

Låt oss ta tumlarna i Östersjön som exempel. Det finns bara cirka 500 tumlare i Östersjön och ett så litet bestånd kan lätt försvinna. En av de saker som kan drabba dem är att de fastnar i garn och drunknar. Det är mycket ovanligt att detta sker i Östersjön, i princip aldrig, och när det sker är det i allmänhet tumlare från det stora beståndet i Bälthavet och Kattegatt som omfattar cirka 20 000 till 30 000 djur.

Sådana detaljer nämns aldrig i pressmeddelanden utan där nämns att tumlarna i Östersjön löper risk att utrotas och lite information om detta. Journalister får tag på pressmeddelanden men kommer inte åt den ursprungliga artikeln med forskningsresultaten. Deras tolkning av pressmeddelandet blir att tumlaren som art riskerar att utrotas. De anser ofta att de inte har tid att kontrollera pressmeddelandet påståenden utan stuvar bara om det hela till en artikel där de fokuserar på det mest upprörande. Om det har lite tid över kanske de ringer till nån talesman för en miljöorganisation som WWF, Naturskyddsföreningen, Our fish, Oceana och Greenpeace eller lobbyorganisationer som exempelvis Fishsec och Sportfiskarna och ställer frågor om det mest upprörande. I allmänhet förstärker talesmännen för dessa organisationer journalistens åsikt, i detta fall att tumlarna är utrotningshotade.

Konsekvensen blir att allmänheten i Sverige bibringas uppfattningen att tumlaren som art är utrotningshotad rent generellt som i en artikel av Emma Åhman i Expressen. En artikel där hon dessutom helt felaktigt hävdar att tumlare är den enda arten av val som finns i svenska vatten. Därefter uppstår en rundgång mellan olika webbsajter och medier som citerar varandra och det blir en ”sanning” att tumlare som art är utrotningshotad.

WWF, Oceana, Greenpeace, Naturskyddsföreningen och andra liknande organisationer är helt beroende av bidrag från allmänheten och har ett behov av att överdriva miljöproblemen för att får ett stadigt tillskott av pengar från allmänheten och samma stiftelser som redan tidigare finansierat forskningen. De får mest pengar om de smeker människors fördomar, så som de förmedlats i media, medhårs. Dessa organisationer framställer dessutom också egna rapporter som ofta fokuserar bara på problemet utan att redogöra för den stora bilden. De bidrar därför ofta direkt till att felaktigheter blir till sanningar. Dessa organisationers anställda är beroende av att få in pengar. Det ligger i deras eget intresse för annars förlora de jobbet.

På samma sätt fungerar det med bottentrålning, storskaligt pelagiskt fiske, bifångster osv. Att bottentrålning kan skada bottnar förvandlas till att bottentrålning alltid är skandalöst farligt. Dessutom bibringas allmänheten uppfattningar om att det är det storskaliga pelagiska fisket som bottentrålar liksom att det är detta fiske som har stora bifångster.

I grunden går det att säga att pengarna är det som korrumperar både forskare, miljöorganisationer, lobbygrupper och journalister. Det hela förstärks av dålig allmänbildning bland unga journalister, av att forskare låtit sig påverkas av miljöorganisationer och lobbyorganisationer för annars kanske de inte får några pengar. Det hela blir ett självspelande piano av falska nyheter, felaktiga påståenden, korrupt forskning på felaktiga premisser, journalistiskt slarv osv.

Tumlare är inte utrotningshotade. Bara det lilla beståndet i Östersjön har det problematiskt och ett av problemen i sammanhanget kan vara det småskaliga garnfisket.

Bottentrålning kan vara skadligt på vissa bottnar men är helt problemfritt på sand- och grusbottnar. Bara cirka 20% av Östersjön bottentrålas under normala omständigheter. Idag är det snarare 10% då torskfisket är förbjudet. Det storskaliga pelagiska fisket använder inte bottentrål utan flyttrål.

Överfiske (dvs fiske där kvoterna överskrids) förekommer inte i svenska vatten. Kvoterna sätt utifrån vetenskapliga bedömningar och råd). Det kan trots det förekomma fiskbestånd där läget är problematiskt men fisket är då inte orsaken, Yrkesfiskarna är trots det de får betala för de problem som orsakas av säl, skarv, övergödning, miljögifter och klimatförändringar liksom för felaktiga vetenskapliga råd och felaktiga politiskt beslutade kvoter.

Läs mer:

Advertisements
Gilla Anders Svensson på Patreon!