Vänerfisket i framtiden

I juni 2020 publicerades en rapport om det framtida fisket i Vänern av Fiskeområde Vänern inom ramen för ett Leader-finansierat projekt. Författare till rapporten var Ove Ringsby, Bo-Gunnar Blom ochErika Ekesbo-Andréen.

Rapporten inleder med att nämna att Vänern är är Sveriges artrikaste insjö med 38 stadiglevande arter. Bl.a. finns unika ishavsrelikter i form av endemiska stammar av Gullspångs och Klarälvslax som båda är starkt hotade. Detta främst på grund av kraftverksutbyggnaden under 1900-talet.

I samma veva tar de också upp ålen som också är en art med problem trots att det inte är en naturligt förkommande art i Vänern. Ål dök upp i Vänern först efter att Trollhätte kanal byggts. Ålen är alltså egentligen en invasiv art i Vänern. Även signalkräftan är en invasiv art som dessutom sprider kräftpest. På senare år har det också dykt upp en ny invasiv art i Vänern, kinesisk ullhandskrabba. Den är alldeles utmärkt att äta.

Antalet yrkesfiskare i Vänern är cirka 50. De har precis som överallt annars i Sverige varit en minskning under lång tid. De totala redovisade fångstmängderna har legat kring 500 – 600 ton/år och har, trots minskat antal fiskare, varit relativt konstanta. Detta förklaras främst av effektivare redskap, ändrade fångstmetoder och förbättrade bestånd. Fiskeansträngningen bedöms ha minskat avsevärt medan  bestånden kan antas ha ökat. Att beståndens storlek skulle ha nån betydelse för fisket storlek finner jag dock orimligt. Det är troligen främst byte av arter och redskap som påverkat.

De flesta yrkesfiskare i Vänern bedriver också annan verksamhet som de kombinerar med fisket. Det handlar ofta om restaurangrörelse, båtcharter etc men kan även handla om att de har helt andra jobb vid sidan av fisket.

De viktigaste arterna ekonomiskt

De viktigaste arterna för fisket i Vänern är siklöja, gös och kräfta (signalkräfta). Siklöjan fiskas i stort sett enbart för löjrommens skull och säljs under ett eget varumärke, Vänerlöjrom. Att filéerna inte säljs till konsument är ett slöseri med resurser. AV över 200 ton fångad siklöja används bara cirka 10%.

De beräkningar som rapportförfattarna gjort när det gäller fångstvärde per år förefaller dock något felaktiga. Jämfört med den statistik som finns tycks värdet av gösen vara överdrivet medan värdet för kräfta är kraftigt underskattat.

Värdet av fångad fisk i Vänern 2020, art, tusentals kronor

  1. Siklöja, 11 484 (allt är löjrom)
  2. Gös, 7 347
  3. Kräfta, 7 262
  4. Ål, 1 313
  5. Abborre, 1 111
  6. Öring, 487
  7. Gädda, 484
  8. Lax, 324
  9. Sik, 228
  10. Lake, ???

Ålen som fiskas planteras ut igen nedströms Lilla Edets kraftverk. När det gäller lax och öring beräknas sportfiske fånga mycket mer än yrkesfisket. Den säljs alltså inte till konsument.

Sik

Tidigare har sik varit en av de viktigaste arterna inom yrkesfisket i Vänern, men sen 2012 är det förbjudet att sälja sik från Vänern då den innehåller för mycket miljögifter och dessutom inte innefattas i det undantag som Sverige ha när det gäller fet fisk som mat. Den totala fångsten var tidigare cirka 100 ton per år. För närvarande kan endast enskilda partier som testats och befunnits ha värden under gränsvärdet säljas och fångsterna är små.

Som en följd av det minskade fisket har sikbeståndet i Vänern ökat och det finns en oror att det ska påverka beståndet av siklöja negativt och i förlängningen hota vänerfiskarnas viktigaste inkomstkälla. Försäljningen av Vänerlöjrom.

Nyligen har det dock dragit igång ett projekt som går ut på att fiska så mycket storvuxen sik som möjligt och spara den småvuxna siken som innehåller låga halter miljögifter. Det kan eventuellt bidra till ett ökat sikfiske såväl som ett bibehållet siklöjefiske.

De mest fiskade arterna

Mängden fångad fisk i Vänern 2020, art, ton

  1. Siklöja, 221 (11 ton löjrom)
  2. Gös, 103
  3. Kräfta, 41
  4. Abborre, 26
  5. Abborre, 26
  6. Lake, 20
  7. Ål, 15
  8. Sik, 11
  9. Lax, 6
  10. Öring, 5

Lake är som varande en torskfisk en bra matfisk men efterfrågan är låg. I projektet Vild Vänerfisk ingår dock åtgärder för att försöka göra lake mer populärt som matfisk.

Det fångas antagligen mer sik och lake än vad som redovisas. Detta då större delen av det som fångas som bifångst vid annat fiske kastas ut. Det finns inget utkastförbud i insjöfisket. En del används dock som bete vid kräftfiske.

80% av biomassan i Vänern utgör av nors. Nors fiskas idag inte alls men förr har det fångats nors. Detta är en art som på något sätt borde kunna fiskas och säljas till konsument.

Det finns stora outnyttjade resurser i Vänern och i vänerfisket. Norsen är utan tvekan den största men även sik och lake borde kunna fiskas och säljas mer. Den fångade siklöjan borde kunna användas bättre. Kanske kan den säljas och serveras som friterad på samma sätt som sker med sardiner i medelhavsområdet.

I Stockholmsområdet har de också kommit på hur det är möjligt att öka efterfrågan på karpfiskar genom att producera braxfärs och braxburgare och det kanske vore något att ta efter för vänerfiskarna. De karpfiskar som främst fångas i Vänern är asp och braxen.

Med tiden kommer också kräftfiske att kunna utökas i Vänern på grund av ökat kräftbestånd. Kinesisk ullhandskrabba nämns inte i rapporten men det borde vara möjligt att också börja fiska den för försäljning till konsument.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!