Finska forskare menar att strömmingen (sillen) i Bottenhavet, Ålands hav och norra Östersjön svälter och att det är anledningen till bristen på större strömming. I en debattartikel i Vasabladet skriver de:
De stora strömmingarna lämpar sig för framställning av surströmming. Den stora strömmingens försvinnande har i Sverige lett till en viss uppståndelse och en del av debattörerna anser att Bottenhavets trålfiske är orsaken till utvecklingen. Det fanns dock gott om små strömmingar och de var i gott skick.
Mängden stora kräftdjur, vilka är viktiga för stora strömmingar, har minskat under de senaste åren i Bottenhavet. Pungräkor har observerats mycket lite i provtrålfiskets fångster jämfört med tidigare år. I Finlands miljöcentrals uppföljningar har upptäckts att vitmärlans riklighet är nere i en vågdal. Nu verkar det mest troliga vara, att mängden av näringsdjur som behövs för den stora strömmingens tillväxt, är väldigt liten samtidigt.
[…]
En del av de stora strömmingarna har varit så magra att de troligen har dött av svält i havet. Stora strömmingar har därmed utgått ur fiskstammen förutom på grund av fiske också på grund av en naturlig död. De överlevande större strömmingarnas tillväxt har avstannat. En del strömmingar lär sig nog äta fiskyngel, men i forskningen har det inte kunnat bekräftas att fisk som näring skulle ha någon större betydelse för strömmingens tillväxt.
Gällande strömmingens fortplantningsförmåga har det inte upptäckts några problem fastän antalet lekande strömmingar som kommer till Skärgårdshavet på våren har minskat. Stora årsklasser föds fortfarande speciellt under varma somrar då strömmingsynglen har ett överflöd av passande djurplankton som föda.
Orsaker
När det gäller orsaken till de konstaterade problemen menar de att den lägre salthalten kan var en delförklaring till att strömmingen blir mindre. Den skapar brist på större kräftdjur och därmed brist på mat för större strömming. Resultatet är svält och brist på större strömming.
De tar Rigabukten som ett typexempel då salthalten där är samma som i Bottenhavet. I Rigabukten är sillen (strömmingen) ännu mindre än i Bottenhavet och den har blivit mindre under senare år. Beståndet i Rigabukten tas ofta som exempel på en god förvaltning trots detta då det ökat under senare år. Samtidigt hävdar en del att förvaltningen i Bottenhavet är felaktig trots att den är exakt densamma som i Rigabukten. Det som är skillnaden är att ingen i Rigabukten bryr sig om att sillen blivit mindre i storlek.
En annan delförklaring de ger till utvecklingen är att det grundläggande problemet i Östersjön är övergödningen. Det är en slutsats de flesta är helt överens om. De menar också att fisket av strömming i Bottenhavet är långsiktigt hållbar. En av de lösningar de menar är viktiga för att minska övergödningen är att fiska mer skarpsill (vassbuk) och sill. Att fiska bort biomassa på samma sätt som i insjöar för att råda bot på bristen på större rovfiskar. Det kan väl också tilläggas att ett ökat fiske av spigg också vore bra ur det perspektivet.
Strömmingens lek
Dessutom har de i en undersökning från 2021 konstaterat att allt färre strömmingar leker på våren:
Ett fenomen som är typiskt för Bottenhavet är att exceptionellt varma somrar ger upphov till stora årskullar av strömming. Utifrån preliminära observationer förefaller detta att förverkligas även i år. Den mängd så kallad sommarströmming som drogs upp i trålningsproverna på Aranda förutspår en större än medelmåttig årskull 2021 för Bottenhavsströmmingen. Under de senaste åtta åren har lika stora mängder yngel på mellan 5 och 10 centimeter, som kläckts under samma sommar, observerats endast 2014 och 2018, vilka båda var varma somrar och då det utvecklades en stor årskull.
Strömmingens förökning 2021 är synnerligen intressant, eftersom de strömmingar som förberedde sig för lek i våras var i dåligt skick och ryssjefiskarnas strömmingsfångster var små.
[…]
En annan intressant observation vid provtrålningarna var att det fanns mer än normalt av små strömmingsyngel på 20–40 millimeter. Eftersom de är små, simmar största delen av dem sannolikt igenom trålmaskorna, precis som pungräkorna, men en del av dem drogs upp med andra fiskar och hamnade på transportbandet med fiskproverna. Under hösten 2021 fanns det ovanligt mycket av dessa strömmingar, som antagligen kläckts i augusti, med i proverna på alla havsområden och i synnerhet på Bottenhavet.
– Sköt de strömmingar som inte lekt på våren upp leken till senare under sommaren och till djupare vatten, eller är det fråga om en förändring i proportionerna mellan delar av strömmingsbeståndet som leker vid olika tidpunkter, frågar sig Jukka Pönni, som är forskare på Naturresursinstitutet.
När det gäller leken är det känt sen länge att det finns långa cykler av variation mellan dominans av vårlekande och höstlekande strömming (sill). Det innebär att fisket av strömming för surströmmingstillverkning genom åren flyttats från höst till vår och vice versa. Från 1940-talet fram till 1970-talet skedde fisket av strömming för surströmmingstillverkning i huvudsak på hösten. Det är kanske dags att flytta fisket från våren till hösten nu igen.
Klimatförändringar
Det finns ytterligare en sak som både påverkar strömmingens storlek och leken. Klimatförändringarna och varmare vatten i Östersjön. I södra Östersjön har det konstaterats att den vårlekande sillen misslyckas med leken på grund av ett varmare hav. Det ger nämligen brist på föda för ynglen på våren. Samma fenomen kan kanske också påverka strömmingen i Bottenhavet. Dessutom är det välkänt att varmare hav ger upphov till mindre individer i fiskbestånden.
Med tanke på vad de finska forskarna kommit fram till är kraven på ett kraftigt minskat fiske av sill (strömming) i Östersjön och Bottenhavet felaktiga. Istället borde fisket av framförallt skarpsill (vassbuk) ökas kraftigt. Inte minskas. Minskas fisket så förvärras sannolikt problemen då det blir allt mindre mat på för det allt större bestånden att äta.
Strömmingen kommer i det scenariot att fortsätt minska i storlek. En utveckling som dessutom förstärks av klimatförändringar och minskad salthalt. Det enorma beståndet av skarpsill i Östersjön är sannolikt ett av de större problemen i detta sammanhang. Det är dock ett problem som går att åtgärda. Kvoten på skarpsill kan förmodligen utan problem ökas med 100 000 ton per år.
Läs mer:
- Kompromisslöshet gör strömmingsproblemet svårlöst
- Svedäng – fiskeriforskaren som aldrig haft rätt
- EU-kommissionens förslag till kvoter i Östersjön 2023
- Forskare överens – inget kritiskt läge för Östersjöns fisk
- Stralka och Rindevall har noll koll
- Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Fisketrycket styr inte storleken på sillbestånd
- Maten för larver och yngel styr sillbeståndens storlek
- Strömmingen är inte hotad
- Hur Berkow och Svedäng vilseleder om sillfisket i Östersjön
Ett svar på “Finska forskare menar att strömmingen svälter”
Kommentarer är stängda.