Skarpsill, brisling eller vassbuk

Skarpsill (Sprattus sprattus) som också kallas vassbuk eller brisling, är en art av benfisk i familjen sillfiskar (Clupeidae). På engelska är namnet sprat. Utbredningsområdet är östra Atlanten, från Lofoten till Marocko inklusive Nordsjön och Östersjön upp till Bottenhavet. Den finns även i Medelhavet och Svarta havet. Förmodligen finns det flera underarter även om bara Östersjöns skarpsill och skarpsillen i Medelhavet och Svarta havet är de enda erkända underarterna idag.

Skarpsill lever i stora stim nära kusten men huvudsakligen pelagiskt. Den förekommer ned till 150 meters djup men uppehåller sig vanligen på ett djup av 10–50 meter. Den rör sig på större djup under dagen och närmare ytan under natten. Unga fiskar uppehåller sig ofta i anslutning till flodmynningar. Arten undviker kallt ytvatten och bildar övervintringsstim på djupt vatten. Födan utgörs huvudsakligen av kräftdjur, vanligen hoppkräftor och hinnkräftor. Storleken på bestånden kan variera mycket kraftigt mellan olika år.

Skarpsill blir könsmogen vid en ålder av 2–3 år och en längd av 12 cm. Leken sker under perioden februari–augusti och försiggår på öppet vatten, från ytan ned till 40 meters djup. Lekområden finns såväl ute till havs i egentliga Östersjön och Västerhavet som närmare kusten. Leken upprepas flera gånger med 8–10 dagars mellanrum.

Maximal längd för skarpsill är  20 cm men vanligen blir de bara 17 cm. Kroppen är långsträckt, strömlinjeformad och något sammantryckt från sidorna. Huvudet är relativt kort och munnen påfallande stor. Underkäken är lång och tydligt framskjuten, gällocket saknar räfflor.

Fisket

Skarpsill fiskas i hela sitt utbredningsområde. Totalt landas cirka 500 000 ton per år och de viktigaste fiskerinationerna är Danmark och Sverige. Fisket bedrivs i huvudsak med trål men det finns även fiske med garn i bland annat Norge. I Sverige och Norge finns också fiske med snörpvad,

Skarpsill fiskas i huvudsak för användning i fiskmjölsindustrin men även för konsumtion i de baltiska länderna, Sverige, i Svarta havet och Medelhavet. Som konsumtionsfisk säljs skarpsill som inlagd, konserverad, fryst, friterad, rökt med mera. Det som säljs som ansjovis eller sardiner i Sverige är i allmänhet skarpsill.

Det mer omfattande fisket i Östersjön började på 1990-talet och idag fiskas omkring 250 000 till 300 000 ton i Östersjön. De viktigaste fiskerinationerna i Östersjön är Sverige, Ryssland, Polen och Lettland.

Fisket i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt fluktuerar mycket kraftigt år från år beroende på att beståndet varierar mycket på grund av om leken lyckas eller inte. På 1970-talet fiskades över 500 000 ton per år och som mest över 730 000 ton år 1975. Sen dess har fisket minskat kraftigt och numera varierar fångsterna mellan 60 000 och 300 000 ton per år. Danmark står för huvuddelen av fisket i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt.

Även i Medelhavet och Svarta havet varierar bestånden av skarpsill mycket från år till år. De viktigast fiskerinationerna i området är Kroatien och Bulgarien.

Svarta havsskarpsill och Kaspisk skarpsill

Svarta havet

Svarta havsskarpsill (Clupeonella cultriventris) är en liten sillfisk som finns längs kusterna i framförallt norra och västra Svarta havet. Lever i bräckt vatten med låg salthalt men också i sötvattensestuarier.

Beståndet i Svarta havet leker under vår-sommar under april-maj i Azovska sjön och i flodmynningar som exempelvis Donau, Dnepr, Dnestr, Bug, Don och Kuban. Blir omkring 10 cm lång och lever i cirka 5 år.

Kaspiska havet

Kaspisk skarpsill (Clupeonella caspia) som också kallas tyulka lever i Kaspiska havet och ansågs tidigare vara samma art som svartahavsskarpsill. I Kaspiska havet  kan den bli upp till 12 cm lång och leker i Volga och Urals flodmynningar. Troligen även i Tereks mynning.

Kommersiellt fiske i Kaspiska havet förbjöds kring år 2000 på grund av överfiskade bestånd av kaspisk ansjovis (Clupeonella engrauliformis), sydkaspisk ansjovis (Clupeonella grimmi) och kaspisk skarpsill (Clupeonella caspia).

Fisket

Fisket har historiskt varit omfattande i både Kaspiska havet och Svarta havet men ett kraftigt överfiske i Kaspiska havet har lett till att beståndet försvunnit från de södra delarna av sjön. De viktigaste fiskenationerna är Ryssland och Ukraina.

Fisket var omfattande från 1960-talet till början av 1990-talet med fångster på över 500 000 ton per år på 1970-talet. På 1980-talet landades nästan 400 000 ton per år men numera landas knappt 60 000 ton per år. Fisket minskade kraftigt under 1990-talet och gick ner till nuvarande nivåer kring år 2000.

Läs mer:

• Anchoveta – världens mest fiskade fiskart
• Stillahavssardin och kalifornisk ansjovis
• Japansk ansjovis
• Europeisk ansjovis
• Europeisk sardin

Läs också:

• Skarpsill, brisling, ansjovis, sardell och sardin
• Ät mer skarpsill – miljö och klimatvänligt
• Vi borde äta mer sill och skarpsill men …
• Att äta mer sill och skarpsill
• Det borde fiskas mer skarpsill
• Staksill och majfisk