Sanningen om sillen i Rigabukten

I miljötidningar, vänstertidningar och sportfisketidningar publiceras med jämna mellanrum artiklar om den lyckade förvaltningen av sill i Rigabukten. Sanningen är att förvaltning av sill i Rigabukten är precis densamma som i Östersjön (område 25-29 och 32) och Bottenhavet. Den fungerar på exakt samma sätt. Kvoterna bestäms utifrån ICES vetenskapliga bedömningar, Historiken är också lik den i Östersjön. I Rigabukten minskade sillbeståndet (SSB) kraftigt under 1970-talet precis som det gjorde i Östersjön under 1980-talet. Anledningen var ett omfattande och för stort fiske från framförallt fiskeflottan från öststaterna.

I Rigabukten (område 28.1) har forskarna kunnat konstatera att det framförallt var den höstlekande sillen som försvann. Den hade innan dess varit underlaget för det huvudsakliga sillfisket. Efter 1970-talet har vårlekande sill dominerat stort. 2018 dominerade vårlekande sill fångsterna totalt. Från 1990-talet och framåt har det varit en ökning av sillbeståndets storlek i Rigabukten samtidigt som sillbeståndet i Östersjön varit kvar på samma nivå. Fisket i båda områden har legat kring vad som ansetts hållbart, ibland över gränsen (Fmsy) och ibland under.

Vårlekande sill

I Östersjön har forskarna sen några år tillbaka sett hur bestånden av vårlekande sill minskat kraftigt. Det har i flera studier kunnat visas att det beror på att den vårlekande sillen misslyckas med leken på grund av varmare vatten. Det är klimatförändringar som en följd av växthuseffekten som orsakar de ökande vattentemperaturerna. Fisket är inte orsaken. Som en följd av detta har fisket av vårlekande sill i västra och södra Östersjön i stort sett upphört. Samtidigt verkar det som om den höstlekande sillen ökar i antal i Östersjön. Detta då det inte finns några tecken på att det totala sillbeståndet i Östersjön minskat.

Då vårlekande sill sen 1970-talet har varit den huvudsakliga basen för det kustnära fisket i Bottenhavet (område 30-31) och längs Östersjöns kuster ner till Småland har det minskningen av de vårlekande sillbestånden lett till att det småskaliga kustnära fisket upplever att det inte finns nån strömming (sill). Lösningen för deras del är kanske att istället för att fiska sill/strömming på våren bör de kanske fiska den på hösten. Surströmmingsindustrin bör på samma sätt kanske flytta produktionen till hösten.

De senaste åren har beståndet av sill i Rigabukten ökat kraftigt samtidigt som fisket inte ökat lika kraftigt. Om det är det vårlekande eller höstlekande beståndet som ökat har ingen undersökt. Men med tanke på hur det ser ut i övriga Östersjön är det troligt att det handlar om att beståndet av höstlekande sill ökat. Men ingen vet. I allmänhet har inte heller kvoten som bestämts utifrån vetenskapliga bedömningar inte fiskats upp.

Trålfiske

Det ska i sammanhanget också nämnas att trålfisket dominerar stort i Rigabukten precis som i Östersjön och Bottenhavet. I Rigabukten tas 80% av fångsten i trålfisket. Det är alltså inte alls 50/50 som det påstås i exempelvis Sveriges Natur. Och den bild som ges i Fiskejournalen med anledning av en ny film av Martin Falklind är precis lika falsk. Det flytgarnsfiske han visar upp står för en marginell del av fisket i Rigabukten. Förutom trålfisket dominerar fasta bottengarn (trapnet) som står för cirka 20% av fisket enligt ICES vetenskapliga beståndsbedömning.

Av artiklarna i de länkade tidningarna kan en läsare också bibringas uppfattningen att svenska trålare får fiska på grundare vatten än 20 meter. Det är naturligtvis dumheter. De stora pelagiska trålarna får inte fiska så nära land att det skulle kunna vara så grunt. De får inte fiska innanför trålfiskegränsen på 4 sjömil (3 sjömil i Halland). Och inte heller i Sverige fiskar de stora trålarna sill när den går in mot kusten för att leka på våren. De enda som fiskar på lekplatserna för den vårlekande sillen/strömmingen är småskaliga garnfiskare. Och de enda som idag fiskar på vårlekande sill när den går in mot kusten är små trålare med bas i Östersjön.

Läs mer:

• Det finns ingen brist på strömming
• Osäkerhet som fungerar – fiskekvoterna i Östersjön
• Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
• Finska forskare menar att strömmingen svälter
• Stor strömming i Bottenhavet har minskat och den är mager
• Östersjösillen behöver inte räddas
• Inga katastroflåga nivåer för sill i Östersjön
• Felaktiga påståenden från myndigheter om sillfisket
• Lögner i media om tillståndet för sillbestånden i Östersjön
• Fisketrycket styr inte storleken på sillbestånd
• Maten för larver och yngel styr sillbeståndens storlek
• Forskare överens – inget kritiskt läge för Östersjöns fisk
• Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill