Sanslösa dumheter i Netflix-film om fiske

Netflix har lanserat en film om fiske som heter Seaspiracy. Den är packad med konspirationsteorier utan verklighetskontakt och full med sanslösa dumheter.  Filmen radar upp dumheter som att fiske i haven kommer att vara utrotad om 27 år, att det inte finns nåt hållbart fiske, att fiskodling innebär att fisken simmar runt i sin egen smuts, att MSC bara är intresserat av pengar och springer fiskeriindustrin ärenden. Konspirationstänkandet i filmen får New York Times att sammanfatta filmen så här:

But even the film’s notable points seem to emerge only briefly before sinking beneath the surface, lost in a sea of murky conspiratorial thinking.

MSC har redan kommenterat en del falska och felaktiga påståenden i filmen som att det inte skulle finnas nåt hållbart fiske. Vilket naturligtvis är trams. Självklart finns det hållbart fiske. Människan har faktiskt fiskat i miljoner år utan problem. Idag fiskar vi dock annorlunda än bara för 150 år sen. MSC skriver så här om modernt fiske:

One of the amazing things about our oceans is that fish stocks can recover and replenish if they are managed carefully for the long-term. Examples of where this has happened and stocks have come back from the brink include the Patagonian toothfish in the Southern Oceans or the recovery of Namibian hake, after years of overfishing by foreign fleets, or the increase in some of our major tuna stocks globally. And what is even more amazing, is that if we take care of our fish stocks – they take care of us. Research shows that fish stocks that are well-managed and sustainable, are also more productive in the long-term, meaning there is more seafood for our growing global population, which is set to reach 10 billion by 2050.

Om sin finansiering skriver de:

The MSC is an independent not-for-profit that was set up by WWF and Unilever more than 20 years ago because of concern about overfishing. We are not a commercial enterprise and we do not receive any income from fisheries or from the third-party certification of fisheries.

Our income is derived from two sources: charitable donations from foundations, and licensing of our blue ecolabel, which is used by companies in the supply chain, such as food producers, supermarkets and restaurants to identify MSC certified seafood. The use of our ecolabel is voluntary, and only a fraction of seafood coming from certified sustainable fisheries bears our ecolabel.

The MSC is entirely transparent about its market-based funding model. We believe consumer demand for sustainable seafood products helps to drive reform of the fishing industry, incentivising the take-up of sustainable fishing practices.  All of the income from licensing use goes back into our programme of work.  This includes, for example, providing grants through our Ocean Stewardship Fund, to support fisheries in the developing world.

Det mesta som sägs om MSC i filmen är helt enkelt inte sant. Det är falska nyheter, lögner, osanna konspirationsteorier. Det största problemet med MSC-certifiering är att den är dyr att genomföra. Certifieringsföretagen tar väldigt mycket betalt (pengar som alltså inte går till MSC) vilket gör det svårt för småskaliga fiskare att få certifiering.

National Fisheries Institute (NFI) en US-amerikansk organisation för företag och organisationer i fiskindustrin, fiskhandel och fiskeriverksamheter skriver så här:

Before long the producers describe a fishing vessel with the caveat that, “what it really is, is a death machine.” They then dive headlong into an embrace of the idea that the oceans will be empty by 2048, which is based on a completely debunked 2006 statistic, refuted by none other than the author of the original study. The 2048 statistic was put to rest by a follow-up report in the Journal Science released in 2009 under the title New hope for fisheries.

Gravitating towards the popular call to ban fishing in 30% of the oceans by 2030, the film turns to an author, who owns a vegan food company, an animal rescue sanctuary and is also apparently a dentist. His endorsement of the 30 by 30 slogan/policy is based on his calculation that, “in reality, less than 1% of our oceans are being regulated.” This is of course not only inaccurate it’s nonsensical. But it doesn’t end there. He goes on to compare choosing fish based on some eco labels to, “essentially saying  it’s more sustainable to shoot a polar bear than shooting a panda.”

During a segment on Illegal, Unregulated and Unreported fishing in Africa director Ali Tabrizi claims, “In the United States up to 1 in every 3 wild caught fish imported have been caught illegally and therefor sold illegally. Stolen, often from countries in most need.” The methodology behind this wildly inflated statistic has been picked apart in the very Journal where it first appeared; “Methods to estimate IUU are not credible.” Meanwhile, papers using the same approach have been retracted.  While IUU is a serious issue and unacceptable at any level, Tabrizi’s calculated film making seeks to conflate over estimated IUU numbers with U.S. seafood imports from Africa. The National Oceanic and Atmospheric Administration reports less than 2% of U.S. seafood imports come from Africa.

Det finns helt enkelt inte mycket som är sant i filmen Seaspiracy. Till och med miljöorganisationen Oceana tar avstånd från filmen. Och Oceana är verkligen ingen fiskerivänlig organisation. De säger att det är nödvändigt att äta fisk för annars kommer stora delar världens fattigaste att dö:

We believe people have the right to choose what they eat, and we applaud those who make personal choices to improve the health of our planet. However, choosing to abstain from consuming seafood is not a realistic choice for the hundreds of millions of people around the world who depend on coastal fisheries – many of whom are also facing poverty, hunger, and malnutrition. Oceana campaigns to save the oceans for both the people who depend on them and to protect the marine animals (and other forms of life) who live in them.

När Seaspiracy hävdar att vi måste sluta äta fisk innebär det alltså att filmens skapare säger att 100-tals miljoner människor måste dö. Det är naturligtvis en totalt orimlig inställning.

Problemet med miljöorganisationernas finansiering är inte heller att de får pengar från fiskeriintressen för det får de inte. Problemet är att de får finansiering från stiftelser och fonder som kontrolleras av rika kapitalister med enorma fördomar om fiske. Folk som faktiskt tror på såna påståenden som förs fram i Seaspiracy i likhet med en massa andra människor som inget vet om fiske och fiskodling. Detta gäller även MSC och det gör att de flesta miljöorganisationer sprider många av de osanningar som tas upp i filmen.

Filmen ljuger också plastskräpet i haven. Det mesta av det påstådda plastskräpet har visat sig vara nåt annat än plast. Det är inte heller så att en stor del av plastskräpet är fiskeredskap men i vissa områden och kustnära är det relativt vanligt men blir också ovanligare och ovanligare. Redskap som tjuvfiskar och tappas bort kommer i allmänhet inte från det storskaliga fisket utan från det småskaliga fisket. Redskapen i det storskaliga fisket är för dyra för att tappas bort.

Även informationen om den traditionella valjakten i Taiji i Japan är delvis falsk. Liknande traditionell valjakt finns på Färöarna (på grindval), på små öar i Västindien och på en del andra håll. Den är inget hot mot valbestånden även om den kanske vissa fall är helt onödig. De dödade delfinerna äts. De blir mat för en lokal marknad på de ställen där de jagas men även andra produkter. Och naturligtvis är delfinarier ett problem. Men de är inte orsaken till valjakten. Delfiner äter inte tonfisk så pratet om att delfiner dödas för att de konkurrerar om tonfisken är helt enkelt inte sant. Tonfisk är i allmänhet inte utrotningshotad men överfiske på vissa bestånd förekommer men har samtidigt minskat. En del bestånd är också på kritiska nivåer.

Informationen om trålfisket är också falsk. De största trålredskapen som finns släpas inte mot botten. Större delen av havsbottnarna påverkas inte av bottentrålning.

Att det internationella fisket är omfattande utanför Västafrikas kuster är sant men detta fiske är inte det stora hotet mot det lokala småskaliga fisket utan hotet är det lokala småskaliga fisket i sig själv som är allt för omfattande. 90% av fångsten i senegalesiska vatten fångas av det småskaliga lokala fisket där fiskekanoterna ofta är försedda med motorer, gps såväl som ekolod. Det finns alldeles för många båtar av denna sort och alldeles för många fiskare. Det som det storskaliga fisket i allmänhet fiskar är inte heller samma fiskarter som det småskaliga fisket fångar. Men sant är att det finns ett omfattande tjuvfiske och illegalt fiske i västafrikanska vatten av framförallt kinesiska fiskebåtar.

När det gäller fiskodling så är det numera så att det går åt mindre än 1 kilo fångad fisk för att producera 1 kilo odlad lax. Filmens uppgifter är helt enkelt gamla och inte längre aktuella. Den fisk som används till fiskmjöl är inte användbar som människoföda av olika skäl som att fångsterna är för stora (anchoveta), den innehåller gifter (strömming/sill från Östersjön), inte lämpliga eller säljbara som mat (tobis, menhaden) osv. Huvuddelen av den odlade fisken i världen är dessutom växtätande karpfiskar.

Ingen påstår att det inte finns överfiske. Det finns överfiske och MSC är en av de organisationer som bekämpar det. En organisation varas arbete så långt varit framgångsrikt. I stort sett alla anser att hajfisket måste upphöra och många hajarter och hajbestånd löper risk för utrotning. Uppgifterna om bifångst i fisket är sannolikt också falska. Ingen vet hur mycket bifångst det finns och vad som sker med den. Därför finns inga trovärdiga påståenden om bifångst. Vi vet att många av de största fiskena i världen (ex. pollockfisket i Berings hav, sillfisket i Nordostatlanten, anchovetafisket utanför Peru och Chile) har små bifångster.  När det gäller delfinsäker tonfiske skriver miljöorganisationen Earth Island:

Tuna companies may place a dolphin-safe label on their products without charge so long as their tuna fishery practices comply with federal regulations that there be no capture, netting, injury, or death of dolphins. Companies that comply with the federal regulations and certain additional protective measures may use a licensed logo from the International Marine Mammal Project. Companies that use the licensed logo pay a licensing fee, the proceeds of which go solely to defraying the cost of monitoring their facilities to ensure full compliance with the strict dolphin protection standards.

David Phillips, director of the International Marine Mammal Project stated, “The dolphin-safe tuna program is responsible for the largest decline in dolphin deaths by tuna fishing vessels in history. Dolphin-kill levels have been reduced by more than 95 percent, preventing the indiscriminate slaughter of more than 100,000 dolphins every year.”

Att arbeta som yrkesfiskare är dessutom farligt. Orsaken är att fattiga människor utnyttjas av skrupelfria bolag och att det är farligt att befinna sig på havet i små båtar. Problem finns framförallt i Asien men också till viss del i Afrika. Det gäller även slaveri till havs. Asien är det stora problemet men i enstaka fall har det också avslöjats på brittiska fiskebåtar.

Slutligen, de flesta fiskarter innehåller inga större mängder miljögifter. Det är främst vissa arter av fet fisk från vissa hav som gör det liksom fiskar högst upp näringskedjan som till exempel blåfenad tonfisk. Men vitfisk och skaldjur gör det inte liksom inte heller odlad fisk eller väldigt kortlivad fet fisk som exempelvis sardin, skarpsill och ansjovis.

Seaspiracy bygger på samma slags konspirationstänkande som vaccinationsmotståndare ägnar sig åt. Filmen radar upp lögner ackompanjerat med dramatisk musik och dramatiska bilder. Faktum är att det är en ren propagandafilm som använder falska fakta och lögner för att propagera för veganism. Det är inget annat och filmen är inte trovärdig.

Läs också:

• Ät mer skarpsill – miljö och klimatvänlig
• Makrill istället för tonfisk – nyttigare och bättre
• Ät sill – nyttigt, klimatvänligt och miljövänligt