Anna Ljungströms lögner om sillen i Östersjön

Idag finns det lika mycket sill (strömming) i Östersjön som år 2000. Kvoterna och fisket har gått upp och ner under åren som gått men sillbeståndet har bestått. Beståndet (SSB) har genom aktiv fiskeripolitik kunnat behållas intakt. Detta gäller det som kallas östra beståndet och trots att det ibland fiskats mer än vad som kan anses långsiktigt hållbart (över Fmsy). Klimatförändringar kan dock ha medfört att sillen är mindre i storlek liksom att leken förändrats både i tid och rum.

Minskningen på 1980-talet skedde innan det fanns någon egentlig fiskeripolitik och fisket var fritt. Då fanns det en enorm överkapacitet i fisket. Antalet fiskebåtar bara i Sverige var flera hundra och de fiskade alldeles för mycket. Idag fiskas det inte för mycket sett över tid (enstaka år kan det ska) och antalet fiskebåtar har genom införande av överförbara fiskerättigheter minskat kraftigt och anpassats till bestånden av sill och skarpsill.

När det gäller det västra beståndet, den så kallade Rügensillen (WBSS) så är det dock mindre än för 20 år sen. Orsaken till det är en varmare Östersjön som skapat problem för fortplantningen (leken). Leken har flyttats i tid vilket gör den mindre framgångsrik. De senaste åren har dock fisket varit hållbart (uttaget av fisk har legat under Fmsy).

I Bottenhavet finns det mer sill (strömming) än på 1970-talet. Även här har kvoterna och fisket gått upp och ner men beståndet (SSB) kunnat hållas på hållbar nivå. Fisket har alltid varit hållbart och uttaget har legat under Fmsy ända sen 1960-talet. De senaset åren har dock fisket ökat kraftigt men utan att beståndet hamnat under gränsen för ett hållbart bestånd. Detta genom en fungerande fiskeripolitik. På grund av ett varmare hav på grund av klimatförändringar kan dock leken ha förändrats i både tid och rum.

Anna Ljungström far med osanning

När Anna Ljungström skriver i Supermiljöbloggen som sillen (strömmingen) i Östersjön och Bottenhavet handlar det om fabricerade falska nyheter. Hon redovisar inte data och fakta korrekt, hon ljuger medvetet och undanhåller andra fakta. Hon redovisar och väljer ut årtal och siffror för att de ska ge en falsk bild av verkligheten. Den typer av agerande är oseriöst på Donald Trump-nivå. Om andra jämförelseperioder görs blir verkligheten en annan:

  • I Centrala Östersjön har beståndet inte minskat de senaste 20 åren. Att jämföra så korta perioder som 4 år som Ljungström gör är inte meningsfullt.
  • I Bottenhavet har beståndet inte minskat sen 1970-talet.
  • I Västra Östersjön har beståndet minskat med över 80 procent sedan börjat av 1990-talet, och är på en kritiskt låg nivå. Det beror på klimatförändringar och har ingen som helst koppling till fisket. Dett autelämnra Ljungström helt.

Orsaken till ett svenska inte äter strömming/sill från Östersjön har inget med industrifisket eller nåt annat fiske att göra. Det har bara med miljögifter att göra. Livsmedelsverket avråder från att äta strömming på grund av de höga halterna av miljögifter. Visserligen innehåller sillen i de södra delarna av Östersjön inte längre halter av miljögifter som överskrider gränsvärdena men folk undviker ändå att äta sill.

Industrifisket möjliggör istället att vi kan äta fisken från Östersjön i forma av nyttig odlad norsk lax. I stort sett alla sill från Östersjön och Bottenhavet går till fiskmjöl som används i laxfoder. Bara en begränsad del används i dag för andra ändamål.

Baltic Waters 2030

Baltic Seas rapport om samhällskostnader som Ljungström hänvisar till är en produkt som är helt utan verklighetskoppling. En produkt som använder helt påhittade uppgifter och fakta.

När det gäller beståndsbedömingar för pelagisk fisk är det vanliga att ICES underskattar bestånden istället för att de överskattar bestånden som Ljungström påstår. Därför har de flera gånger fått justera bestånden uppåt som exempelvis för sill i Bottenhavet och makrill i Nordatlanten.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!