Albacore (Thunnus alalunga) är en tonfisk som finns i tropiska och tempererade hav runt hela jordklotet. Atlanten, Stilla Havet, Indiska Oceanen och Medelhavet. Dock inte i de centrala delarna av östra Stilla Havet. Ibland kallas den också långfenad tonfisk. På spanska kallas den atun blanco. Namnet albacore gör också att det ofta blir förvirring då det på en del språk används som namn på en helt annan tonfisk. Det kan till exempel vara gulfenad tonfisk eller svartfenad tonfisk.
Kan bli cirka 140 cm lång och är den minsta av de så kallade blåfenade tonfiskarna. Normalt kring 100 cm lång. En grupp tonfiskar som också omfattar storögd tonfisk (bigeye), atlantisk blåfenad tonfisk, pacifisk blåfenad tonfisk och sydlig blåfenad tonfisk. Lever i stora stim och flyttar långa sträckor. Ofta innehåller stimmen även gulfenad fonfisk, bonit (skipjack) och blåfenad tonfisk.
Den huvudsakliga födan är bläckfiskar men de äter även fiskar och skaldjur. Lever i uthavet ganska nära ytan men kan dyka ner till omkring 600 meters djup. Vanligt är att de dyker till 200 meters eller 400 meters djup för att jaga föda. Leker under perioden från november till februari.
Albacore. Bild: NOAA. Public domain
Fisket
Albacore har fiskats i Medelhavet och även i Japan sen mycket lång tid tillbaka. Men det moderna kommersiella fisket startade i Kalifornien i början av 1900-talet. Under sina förflyttningar kom regelbundet mycket stora stim av albacore till den kaliforniska kusten och 1903 såldes den första konserverade tonfisken på burk. I början fokuserades fisket enbart på albacore men på 1920-talet började konservindustrin även ta vara på skipjack (bonit), blåfenad tonfisk och gulfenad tonfisk. Albacore säljs ofta som ”vit tonfisk” då köttet är ljusare än andra tonfiskars.
Årliga fångster
Fiskas i allmänhet med krokredskap såsom backor (långrev), dörj, pilk och spö samt i mindre utsträckning med snörpvad. De årliga landningarna i världen ligger numera kring 230 000 ton och de har legat mellan 180 000 och 250 000 ton sen 1980-talet.
I södra Atlanten är fångsterna cirka 10 000 ton per år för närvarande efter att ha legat på mellan 20 000 och 40 000 ton från 1960-talet till 2010. I norra Atlanten ligger fångsterna normalt kring 25 000 ton per år men har gått ner de sista åren, sannolikt på grund av de restriktioner som införts för att minska fångsterna av blåfenad tonfisk. Fångsterna låg betydligt högre på 1960-talet och 1970-talet med årliga landningar på som mest över 60 000 ton. I Medelhavet landas cirka 3 000 ton per år, i Indiska Oceanen omkring 40 000 ton, i norra Stilla Havet kring 60 000 ton per år och i södra Stilla havet cirka 90 000 ton.
Stora fiskerinationer är Japan, Taiwan, USA, Indonesien, Spanien, Frankrike och Seychellerna. För många små ö-nationer i Stilla Havet är fisket ekonomiskt viktigt.
Säljs färsk, fryst, rökt eller konserverad. Äts kokad, stekt eller grillad.
Albacore är också en populär fisk bland sportfiskare.
Läs mer:
- Gulfenad tonfisk – sashimifisk
- Skipjack – den mest fiskade tonfisken
- Pelamid eller bonito
- Asiatiska kungsmakrillar
- Kungsmakrillar i Atlanten
- Indisk makrill, kortmakrill och ömakrill
- Makrill – den godaste fisken för en bohusläning
- Spansk makrill – fiskas huvudsakligen i Västafrika
- Chubmakrill – mest fiskade makrillen
2 svar på “Albacore lade grunden till USA:s tonfiskfiske”
Kommentarer är stängda.