Fiskeforum 2022 – andra dagen

Den andra dagen av Fiskeforum 2022 bestod i huvudsak av ett antal diskussioner. Jag deltog i två av dem. En om sillen (strömmingen) i Östersjön och Bottenhavet och en om lax. Den offentliga diskussionen var i huvudsak civiliserad.

Men regelbundet pyste det ändå ut aggressivitet och känslomässiga tirader från fritiddsfiskare och yrkesfiskare från Stockholmsområdet och södra Norrland. Till och med i laxdiskussionen förekom det en del sådana utfall även det där var lite mindre spänt än i diskussionen om sill. Jag ska här vara noga med att säga att det gäller inte alla utan det finns också de som kan uppföra sig ordentligt och inte gå till angrepp mot sina kollegor från Västkusten. Det ska också sägas att företrädare för sportfiskarna uppträdde konstruktivt och civiliserat i alla situationer.

Då det inte fanns några pelagiska fiskare på plats under konferensen blev jag i praktiken utsedd till en slags företrädare till dem. En symbol för dem. Jag är ju ändå på en ö utanför Göteborg och positivt inställd till det storskaliga pelagiska fisket. Vilket jag naturligtvis inte på något sätt är. Jag är en journalist som företräder mina egna åsikter och redovisar de fakta om fisket jag kan få fram.

Problemen för vårlekande sill

När det gäller sillen i Östersjön är det uppenbart utifrån flera olika faktorer att kvoten borde minskas. Det finns för lite vårlekande sill, sillen har blivit mindre och det finns en mängd olika bestånd vilket innebär att fiske med stora båtar gör det hela känsligt.

Vad situationen beror på är dock lite mera oklart och Ulf Bergström från SLU Aqua pekade ute nån särskild orsak. Det kan enligt den forskning som finns bero på att den vårlekande sillens lek misslyckas på grund av klimatförändringar, att sillens ägg och yngel äts upp av spigg, att skarpsillen äter upp den mindre sillens mat, att säl och skarv äter för mycket sill, att fisket slår för hårt mot vårlekande sill med för stort uttag, naturliga variationer mellan höst- och vårlekande sill och säkerligen ytterligare ett antal orsaker.

Problemet i sammanhanget är att yrkesfiskarna från södra Norrland och Stockholmsområdet tror att de vet bättre än alla andra. Det ”vet” varför det inte finns sill (strömming). Det finns enligt dem bara en enda anledning. Fiskarna från Västkusten med sina stora trålare. Den inställningen bäddar för att göra en lösning svår. De är i många fall inte beredda att lyssna på forskarna och inte beredda att kompromissa.

Det kommer troligen att leda till att de går i konkurs allihop. Även de som är beredda att lyssna på andra och att kompromissa kommer att drabbas på grund av sina östkustkollegors konfrontativa inställning. Detta syntes och märktes inte i den publika och offentliga diskussionen men var tydligt i de informella samtal, diskussioner och prat som ägde rum under mötet raster och måltider.

Konfrontativ inställning

Värst var en yrkesfiskare från södra Norrland som när jag försökte prata med honom omedelbart blev otroligt aggressiv och inte kunde lyssna. Jag skulle enligt honom överhuvudtaget inte komma fram till honom för att prata och han var fullständigt ointresserad av att prata med yrkesfiskare från Västkusten. Att trålare erbjudit strömming till surströmmingsfabrikanterna trodde han inte ett dugg på för de hade ju inte erbjudit hans företag nån fisk.

När jag då påpekade att han knappast skulle kunna ta emot fisk från en stor trålare på grund av mängden blev han hysterisk och greppade tag i mig. Det var millimeter från att han började slåss med mig. Då försökte jag gå därifrån men då höll han fast mig och skrek åt mig. Han lyckades till slut komma på andra tankar, släppte mig. Jag kunde då gå därifrån. Senare i diskussionen riktade han ett direkt personangrepp mot mig från scenen (han var med i panelen för silldiskussionen) men det var ingen katastrof för då för då fick jag möjlighet att tala en lite längre stund.

Frånvaron av pelagiska yrkesfiskare

Det inträffade med yrkesfiskaren från södra Norrland illustrerar tydligt anledningen till att de pelagiska yrkesfiskarna från Västkusten inte var där och inte ville komma till Fiskeforum 2022. Hans agerande inger inte förtroende och det innebär att de är svårt att ta yrkesfiskarna från södra Norrland på allvar när de ventilerar sina problem. Vill de verkligen lösa problem måste de faktiskt prata med andra yrkesfiskare och inte hota dem.

Det är lika problematiskt med de som inte inser att det kan finnas flera anledningar till bristen på vårlekande sill (strömming). Det är svårt att diskutera med dem och uppnå kompromisser. De förstör för sig själva precis på samma sätt som yrkesfiskaren från södra Norrland gjorde genom sitt agerande.

Att agera på det viset den aktuelle yrkesfiskaren gjorde är det som skapar grunden för de hot som riktats mot enskilda yrkesfiskare på Västkusten och deras familjer i olika social medier. De hoten kommer naturligtvis inte från aktiva yrkesfiskare utan från knäppskallar. Men de knäppskallarna inspireras av den hatiska och lösningsfientliga attityd som en del enskilda yrkesfiskare, fritidsfiskare och fiskeguider från Stockholmsområdet och södra Norrland hade.

Fiskeforum 2022 som helhet

Som helhet tycker jag Fiskeforum 2022 var bra. Föredragen och de officiella diskussionerna var bar och konstruktiva. De flesta menade att problemen inte kan skyllas på det pelagiska fiskat eller de stora industritrålarna. Det var informativt och konstruktivt. Arrangörerna hade lyckats och ska ha beröm.

Nästa gång hoppas jag att de pelagiska yrkesfiskarna och deras organisation Swedish Pelagic Federation är med på Fiskeforum 2022. De har allt att vinna på det och inget att förlora. Men det kan vara jobbigt.

Det fanns också organisationer från Stockholmsområdet som ville inleda en direkt dialog med det pelagiska yrkesfisket så det finns också öppningar som gör det möjligt att kringgå de fientliga och konfliktinriktade enstaka yrkesfiskarna och fritidsfiskarna.

Läs mer:

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!