Fiskforskaren som är partiellt blind

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

Ulf Bergström är en sympatisk fiskforskare på SLU som dock har ett grundläggande problem. En slags blindhet. Han tycks sakna all form av förmåga att se bortom sitt eget forskningsområde. Han verka ha en begränsad kunskap om andra saker än spigg och strömming. Det är en ganska vanlig åkomma hos forskare. De blir så att säga fackidioter där allt kan förklaras utifrån just deras teorier och forskningsrön.

Troligtvis vet han dock en hel del om fiskeri och fiske också. Detta även om det ibland inte riktigt verkar så som exempelvis när han påstår att det storskaliga pelagiska fisket (industrifisketI i Bottenhavet startade på 1990-talet. Han har rätt så till vida att det nuvarande storskaliga pelagiska fisket med framförallt finska trålare tog fart på 1990-talet.

Överfiske

Men redan på 1970-talet förekom det ett storskalig industrifiske i Bottenhavet. Då var det framförallt trålare från Östtyskland som var aktiva i det fisket. av allt att döma finns deras fiske inte med i den statistik som ICES använder sig av så de historiska fångstuppgifterna när det gäller sill/strömming i Bottenhavet är sannolikt inte korrekta. Enligt ICES minskade dock sillbeståndet rejält och var lågt under 1970-talet.

Vi ska också komma ihåg att på den tiden var fisket fritt. Det fanns inte heller några kvoter och begränsningar. Fisket då var främst inriktat på höstlekande sill. På den tidens fiskades också strömming till surströmmingsfabrikerna på hösten. Det östtyska industrifisket ledde till att beståndet av höstlekande sill minskade kraftigt vilket i sin tur ledde till att fisket för surströmmingsfabrikerna flyttade till våren. DDR-trålarna flyttade sen till Östersjön varvid beståndet av höstlekande lekande sill minskade kraftigt där. Exakt samma utveckling som kunde ses i Bottenhavet kunde också ses i Rigabukten.

Klimatförändringar

Men de senaste åren har det i Östersjön såväl som i Bottenhavet skett en minskning av det vårlekande beståndet av sill (egentligen är det flera vårlekande bestånd) samtidigt som det höstlekande sillbeståndet återhämtat sig från den dåliga situationen.

Orsaken till att det vårlekande beståndet minskat beror enligt tyska och finska forskare på klimatförändringarna. Att silen minskat i storlek beror också troligen framförallt på klimatförändringar. Det varmare havet gör att vårlekande sill misslyckas med leken på grund av brist på föda. Samtidigt innebär varmare hav att sillen/strömmings blir mindre i storlek.

Dessa uppgifter tycks inte Bergström kunna ta till sig. Han är fixerad vid att bara fisket kan påverka beståndsstorleken och de enskilda sillarnas storlek. Han är uppenbart blind för allt som ligger bortanför hans eget forskningsfält. Det tyder på att han inte hänger inte med. Han är uppenbarligen helt fixerad vid gamla förklaringsmodeller som inte är relevanta i den nuvarande situationen.

Kom dessutom ihåg att det idag finns kvoter som bestäms utifrån vetenskapliga rön och forskningsresultat. Ingen fiskar mer än vad kvoterna och deras egna fiskerättigheter säger att det får gör. Överfiske existerar inte. Det hindrar dock inte att det finns problem. Kvotsystemet är inte optimalt då det inte tar hänsyn till förekomsten av flera olika sillbestånd. Kanske vore också en tidsmässig styrning till när det får fiskas i vissa områden finnas.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.