Skulle Alvar Bergman ha sprängt sin egen trålare?

Enligt fiskaren Anders Bergman som intervjuats i DN så hade hans farfar Gunnar Bergman ha sprängt de stora trålarna om han levat. Det kanske är så men både Anders Bergman (i alla fall tidigare) och hans far Alvar Bergman var trålfiskare:

På 1950-talet köpte Alvar sin första trålare, 34 fot lång från Karlskrona. Vid den punkten var Hans Bergman, Alvars äldste son, 5 år gammal och med vid båtköpet.

Hans fick två syskon, Gunnar och Anders. De tre fiskade på ett eller annat sätt tillsammans ända till slutet av 80-talet.

På den tiden fanns många hundra trålare runt Sveriges kuster och strömming i Bottenhavet fiskades främst på hösten. Det var huvudsakligen höstlekande sill/strömming som fiskades och fisket bedrevs längre ut än där det lokalt baserade strömmingsfisket bedrivs idag. Idag fiskas främst vårlekande strömming under lekperioden vid kusten. Det storskaliga pelagiska fisket (industrifisket) som också existerar inriktar sig främst på höstlekande sill som fiskas ute till havs (i allmänhet längre ut än 12 sjömil).

De flesta yrkesfiskare längs Norrlandskusten bytte likt Alvar Bergman ut sin garnbåtar (skötbåtar) mot trålare. Dessa trålare var i allmänhet mindre än Västkustens dåtida trålare och i storlek med en stor del av dagens kräfttrålare.

Vårlekande och höstlekande strömming

Anledningen till att fisket skiftar periodvis mellan vårlekande och höstlekande strömming är dels naturliga variationer som regelbundet sker. Men det finns också andra saker som påverkar. Under 1970-talet bedrevs ett mycket omfattande östtyskt trålfiske i Bottenhavet. Detta ledde till att beståndet av höstlekande sill minskade kraftigt. Detta innebar att fisket av vårlekande strömming på våren blev viktigare.

När siklöjefisket blev mycket viktigt blev dessa trålare upptagna med siklöjefiske på hösten. De började då troligen fiska strömming på våren. Idag står de för större delan av den strömming som fiskas till surströmmmingsfabrikerna. Deras strömmingsfiske har inte heller minskat de senaste åren. De tycks inte ha problem att hitta strömming. Men de fiskar också längre ut än garnfiskare som Dennis Bergman och Anders Bergman. Surströmmingsfabrikerna anpassade sig till situationen och anpassade sin produktion till fisket.

Anders Bergmans som Dennis Bergman som också intervjuas i DN-artikeln säger för sin del att hans pappa har svårt att behärska sig när frågan om sillfiske och trålfiske kommer på tal. Det är uppenbart en egenskap han delar med sin son. Samtidigt är det ju så att deras fiske drabbats hårt av bristen på vårlekande strömming. Så kanske deras uppträdande går att förstå.

En brist på strömming som dock enligt forskningen inte beror på de stora trålarna utan mer troligt på klimatet och naturliga svängningar. Strömmingen har med alla sannolikhet också blivit mindre på grund av klimatförändringarna. De stora trålarna fiskar ju främst på hösten och vintern samt långt ute på havet (det senaste året har Västfjord inte varit innan territorialvattengränsen på 12 sjömil).

Felaktigheter

Och att yrkesfiskarna på de stora båtarna inte skulle se fisken de fångar som Anders Bergman säger i DN-artikeln är dessutom inte riktigt sant. Det kan alla se på nedanstående film med gamla GG 330 Carmona på sillfiske i Nordsjön. Inte heller kan västkusttrålarna åka vidare till nästa hav.

De har tillstånd att fiska en viss mängd fisk av en viss art i ett visst hav. Men de har inte fiskrättigheter till hur mycket fisk som helst. Det som avgör hur mycket de kan fiska är hur stora fiskerättigheter de har och hur stor kvoten är. Inte båtens storlek eller nåt annat. De kan inte fiska hur mycket so helst och dessutom inte var som helst.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!