Emma Nohréns ovilja att begripa

Emma Nohrén är riksdagsledamot för Miljöpartiet som sitter i Miljö – och jordbruksutskottet. Det är det utskott som har ansvar för fiskerifrågorna. Hon har sysslat med fiskerifrågor under lång tid men tycks inte kunna ta till sig verkligheten. Hon kopplar ihop saker som inte har varandra att göra, påstår att forskarna säger nåt annat än de gör och föreslår  meningslösa åtgärder. Även så i en debattartikel i GP. Det verkar handla om en ovilja att begripa och förstå. För så okunnig som hon verkar kan hon ju inte rimligen vara.

Torsk

Torsken försvann från kusterna i Skagerak för 40 år sen och från Kattegatt för 20 år sen. Från Östersjön bra för några år sen. Och torsken uppvisar inga som helt tecken på att komma tillbaks. Det har dock inget med nåt industrifiske att göra vilket Nohrén antyder i debattartikeln i GP. I det så kallade industrifisket för fiskmjölsindustrin fiskas inte torsk och för 40 år sen fanns inget storskaligt industrifiske.

När torsken försvann från Skagerak och Kattegatt berodde det till stor del på fisket. Det fanns ingen fungerande förvaltning av fisket för 40 år sen och alldeles för många små fiskebåtar som dessutom utestängts från att fiska i Nordsjön. I Skagerak var överfiske sannolikt den viktigaste orsaken till att torsken försvann, i Kattegatt spelade förändrat klimat samt syrebrist längs de danska kusterna säkerligen också en roll. När det gäller Östersjön är  orsakerna till att torsken försvunnit välkända, övergödning, syrebrist, säl, skarv och klimatförändringar. Det är belagt genom forskning.

Och anledningen till att torsken inte kommer tillbaks är varmare hav genom klimatförändringarna, syrebrist och övergödning , säl och skarva. Det finns ännu opublicerad forskning som klart visar klimatets avgörande betydelse. Östersjön, Kattegatt och Skageraks svenska kust är troligen för varma för att torsken ska kunna återkomma i stor skala. Utflyttning av trålgränsen, fler skyddade havsområden och lägre kvoter kan inte förändra det.

• Varmare vatten slår mot torsken
• Kusttorsk och utsjötorsk
• Stängt område i Kattegatt – ingen ljusning för torsken
• Ingen matbrist för torsken i Östersjön
• Syrebrist inte orsak till torskens senaste problem
• Syrebrist – orsaken till torskproblemen i Östersjön
• Skarvar i 8-fjordarområdet äter troligen ansenliga mängder torsk
• Överfiske är inte en orsak till torskens dåliga hälsa och tillstånd i Östersjön
• Ingen brist på mat för vuxna torskar i Östersjön
• Det är inte hårt fiske och bottentrålning som orsakat problemen för Östersjötorsken

Sill

Sill och strömming är samma art vilket Nohrén märkligt nog inte tycks veta enligt vad hon skriver i sin debattartikel. Det är nog bara slarv för jag tror inte att hon är fullt så okunnig Och läget för sillen i Östersjön är inte problematiskt, de forskare som uttrycker sån tankar är en liten högljudd minoritet. En minoritet som i allmänhet mer är politiska aktivister än forskare.

Sillbeståndet i Östersjön har varit stabilt i 30 år. Och i Bottenhavet är det inte heller några problem. . Det finns inga småskaliga fiskare på Västkusten eller vid södra Östersjön som gormar om att sillen/strömmingen skulle vara slut. Fångsterna är lika stora som de alltid varit i Bottenhavet för det kustnära småskaliga trålfisket vilket är det helt dominerande fisket. Däremot har garnfisket problem. Men de västra beståndet av vårlekande sill (rügensill) i södra Östersjön har kollapsat. Det är helt fastlagt att det beror på klimatförändringarna. Fisket har inget med saken att göra mer än att det drabbas av kollapsen.

• Giftig sill blir till ogiftigt fiskmjöl
• ICES rekommenderar kraftig ökning av sillkvot
• Sanningen om sillen i Rigabukten
• Östersjösillen behöver inte räddas
• Inga katastroflåga nivåer för sill i Östersjön
• ICES rekommenderar sänkta pelagiska kvoter i Östersjön
• Osäkerhet som fungerar – fiskekvoterna i Östersjön
• Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
• Problemen för sillen i Östersjön – sälen, skarpsillen och spiggen

Räkfisket och kräftfisket

På Västkusten är räkfiske och kräftfiske det dominerande kustnära och småskaliga fisket idag. Det sker i huvudsak med trål. En utflyttning av trålfiskegränsen skulle innebära en utslagning av detta fiske och kvar skulle det bara bli ett storskaligt räkfiske längre ut samt ett begränsat kräftfiske med bur och trål. Nohréns förslag skulle slå särskilt hårt mot fisket i norra Bohuslän där hon är bosatt.

Nohréns meningslösa förslag

En utflyttning av trålgränsen eller fler skyddade havsområden kan inte påverka klimatet. Det skulle alltså inte lösa något som helst problem. Istället skulle de slå ut det kvarvarande småskaliga fisket av sill/strömming samt de småskaliga fisket av siklöja i Bottenviken. Industrifisket av skarpsil och sill i Östersjön och av sill i Bottenhavet skulle inte påverkas alls. Minskade kvoter skulle inte heller hjälpa.Inte heller det påverkar klimatet.

Det Nohrén föreslår skulle inte vara något annat än en katastrof för det kustnära fisket. Utan att ha några som helst positiva effekter för miljö, klimat eller fiskbestånd. Havet kommer att förbli varmare och värmas upp allt snabbare. Varmare hav förvärrar syrebristen, Både klimatförändringarna och syrebristen slår hårt mot kvarvarande torskbestånd såväl som mot vårlekande sillbestånd (de höstlekande bestånden tycks dock klara sig bra). För att lösa detta grundläggande problem har Nohrén inga som helst förslag.