Norrlandskustens fiskare – Ingvar Lerdin

Norrlandskustens yrkesfiske har dels bestått av ett småskaligt fiske som kombinerats med jordbruk och jakt eller annat jobb. Dels har det bestått av ett omfattande strömmingsfiske (sillfiske) som bedrevs av invånare (borgare) i staden Gävle från 1400-talet och framåt. Så småningom fick också invånare i andra städer som Härnösand,  Hudiksvall, Söderhamn och Sundsvall rätt till fisket. På 1500-talet startade även ett siklöjefiske i Bottenviken.

Gävlefiskarna skapade tillfälliga fiskelägen på många öar längs hela Norrlandskusten. När städernas monopol på fisket upphörde i slutet av 1700-talet övertog markägarna vid kusten fiskerättigheter. I de olika fiskelägen tog en bofats befolkning över som och vid 1800-talets mitt hade stadsbornas dominans upphört.

Traditionellt bedrevs sillfisket med garn (skötar) medan lax- och sikfisket bedrevs med ryssjor. Siklöjefisket bedrevs med garn. Under 1940-talet blev laxfisket i utsjön med garn och backor (långrev, långlinor) viktigt. Strömmingsfisket minskade i omfattning och många lämnade fisket helt. På 1950-talet introducerades trålfiske av strömming i Norrland och på 1960-talet kom detta fiske att dominera.

Minskat fiske

På 1970-talet minskade trålfisket igen och på 1980-talet hade det försvunnit förutom i Gävle med omnejd och i Bottenviken där ett trålfiske efter siklöja skapats med start på 1950-talet. Enstaka trålare har dock funnits även på andra håll till och från.Trålfisket av siklöja på hösten blev stort på 1990-talet. Ofta kombineras det med strömmingsfiske på våren för surströmmingstillverkning samt lax- och sikfiske under andra perioder.

På 1990-talet hade sälen också ökat i antal och börjat sprida sig längs med kusten. Garnfisket fick problem liksom ryssjefisket av lax och sik. Många fiskare lämnade fisket. Nya redskap utvecklades och laxfällor gjorde det möjligt att fortsätt fiska lax.

Idag finns ett begränsat trålfiske efter strömming med en större trålare i Gävle och ett antal siklöjetrålare som också fiskar strömming. Även lax- och sikfisket är viktigt för många företagare. Många fiskeriföretag längs Norrlandskusten kombinerar fisket med fiskhandel eller fiskindustrier.

Ingvar Lerdin

Ingvar Lerdin är en norrländsk yrkesfiskare på Seskarö som bedriver sitt fiske i en enskild firma vilket innebär att det inte finns någon offentlig redovisning av omsättning och resultat. Men baserat på momsredovisningarna kan omsättningen uppskattas till mellan 1,5 miljoner och 3 miljoner SEK. Seskarö är känt för den sågverksverksamhet som dominerade ön från 1800-talet och framtå samt för upproret 1917.

Fisket av siklöja bedrivs med trålaren HA 23 Ramona som fiskar i par med LÅ 42 Lillan som ägs av Tomas Innala. HA 23 Ramona som är på 18 bruttoton har hemmahamn på Seskarö. Han har också två mindre båtar, HA 121 och HA 122, som används till fiske av lax och sik. Lerdin är också en av de personer och företag som har rätt att tillverka Kalix löjrom.

Ingvar Lerdin är också styrelseledamot och delägare i BD Fisk AB, ett fiskförädlingföretag och fiskhandelsföretag med 93 miljoner SEK i omsättning under det senast redovisade verksamhetsåret som slutade 2020-04-31. Övriga styrelseledamöter är Folke Spegel, Tommy Innala (ett slags lokalt styrelseproffs i Haparandaområdet) och Rune Oskar Routovaara. Veronika Apelqvist är VD.

Ingvar Lerdin är också styrelseledamot i Norrbottens Kustfiskares PO Ek.för. I den styrelsen har han sällskap med Reinhold Andefors, Kjell Strömbäck, Karl-Lennart Sundström och Magnus Persson som ordinarie styrelseledamöter samt Folke Spegel, Mats Innala, Christer Persson, Roger Andersson och Johnny Stålarm som styrelsesuppleanter.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!