Kustfisket vill ha sillfiskestopp utropar Stockholms Universitet i ett pressmeddelande och en nyhet. De hämtar påståendet från vad två personer vid namn Dennis Bergman och Anders Bergman säger. De två har visserligen yrkesfiskelicens men de är i första hand restaurangägare och behöver inte inkomsterna från fisket.
Bergman och Bergman lever på sin restaurang och deras yrkesfiske är i praktiken i stort sett inget annat än ett nöje för att fortsätta med familjens yrkesfisketraditioner. Det är alltså lätt för dem att säga att sillfisket kan stoppas helt. Det kostar dem nämligen ingenting.
Att ta dem som representanter för kustfisket är varken seriöst eller trovärdigt. Men ganska typiskt för Stockholms Universitet där de ledande fiskeriforskarna är Henrik Svedäng och Charles Beskow. Svedäng har sagt samma sak i mer än 20 års tid. År 2001 skulle sillen snart ta slut, nu ska den snart ta slut. Om och om igen. Han har haft fel varenda gång. Han var också ett av de främsta företrädarna för linjen att bara stora fiskar skulle fiskas. En linje som han senare erkänt var katastrofal. Svedäng är helt enkelt inte trovärdig.
Berkow är för sin del helt fixerad vid sitt motstånd mot överförbara fiskerättigheter. Enligt Berkow leder till att att de småskaliga fisket försvinner. Verkligheten har dock visat att det småskaliga fisket blir kvar och inte påverkas av detta. Däremot försvinner överkapacitet bland de större båtarna.
Om överförbara fiskerättigheter inte införts hade det funnits en kraftig överkapacitet i det pelagiska fisket (sillfisket), olagligt fiske och överfiske. På grund av de överförbara fiskerättigheterna har mer än hälften av de större pelagiska fiskebåtarna försvunnit. Det är uppenbart att inte heller Berkow är särskilt trovärdig.
Kustfiskare vill ha sillfisket kvar
När det gäller kustfisket så är det tydligt att de flesta verkliga kustfiskare vill ha sillfisket kvar. De är nämligen helt beroende av sillfisket för sin försörjning. Det gäller bröderna Söderberg i Skillinge (SIN 602 Courage) såväl som familjen Bergström i Karlholmsbruk och de unga yrkesfiskarna som äger VK 190 Scanö eller ON 5 Hilma.
Vidare gäller det yrkesfiskarna på Gotland (VY 242 Vestland, VY 21 Axelia, VY 33 Britton och VY 43 Viken med flera båtar) eller på Listerlandet (SG 40 Miraculix, SG 64 Vågskär, SG 73 Saga med flera), KR 59 Solana och NG 6 Vegas och andra båtar på Östkusten. Det finns också småskaliga fiskare i Norrland som har en helt annan uppfattning än Bergman & Bergman.
De är alla helt beroende av sillfisket och skulle förlora sin försörjning om det stoppades. Så de flesta verkliga kustnära fiskare vill inte ha nåt stopp på sillfisket i Östersjön.
Vad de stora pelagiska trålarna anbelangar så bedriver de inget riktat sillfiske i Östersjön utan bara riktat skarpsillsfiske. Då får de sill som bifångst och vid ett stoppat sillfiske skulle bifångster forfarande tillåtas vilket innebär att de stora trålarna, industrifisket, inte skulle beröras av ett sillfiskestopp. Det är betydligt mycket bättre med minskad kvot för det påverkar både de stora trålarna såväl som det kustnära mer småskaliga fisket.
Inte heller berörs de stora trålarna av de avslöjanden om felaktigt redovisade fångster som hittats vid landningar i Sverige. De landar huvudsakligen i Danmark och jag har inte sett några rapporter om fel i deras landningar efter en enda rapport för flera år sen.
Sillen i västra Östersjön
Svedäng antyder också i artikeln på Stockholms Universitets hemsida att sillbeståndet i västra Östersjön kraschat på grund av att fiske pågick för länge. Det är nonsens och att sprida falska information. Beståndskollapsen gick mycket fort och beror på att klimatförändringar förstört leken för denna vårlekande sill. Fisket stoppades så fort det var möjligt.
De stora trålarna har dessutom frivilligt gått med på att inte fiska i Kattegat och Skagerak under hösten då denna sill befinner sig där vi den tiden på året tillsammans med nordsjösillen. Den ökade kvoten för nordsjösill fiskas därför numera enbart i Nordsjön.
Det kan väl också nämnas att klimatförändringar är orsaken till bristen på vårlekande sill i Bottenhavet.
Och slutligen, merparten av sillfångsterna i Östersjön tas av lokalt baserade trålare på Östkusten. Förra året var 5 av dem över 24 meter långa. Två av dem har sen dess sålts och lämnat fisket. Resten av dem, dvs de flesta som nämns ovan, är under 24 meter långa. Merparten av fångsten i Bottenhavet tas dock av stora trålare.
Läs mer:
- Svenska pelagiska landningar av sill år 2022
- Landades det mindre strömming från Bottenhavet år 2022?
- Politiker utan kunskap rapar upp felaktigheter
- Leif Mannerströms uppvisning i okunnighet
- Miljöorganisationer och deras dumheter om sill
- Forskarna vill ha fortsatt sillfiske i Östersjön
- Klimatet – orsak till problem med fiskbestånden i Östersjön
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Det finns inga bevis eller belägg för att sillen i Östersjön är i kris
- Sillen/strömmingen i Östersjön är inte hotad
- Varför sill/strömming från Östersjön inte fiskas för konsumtion
- Klimatförändringar i Östersjön
- Klimatförändringar – ett hot mot flera arter i Östersjön
- Forskare överens – inget kritiskt läge för Östersjöns fisk
- Svedäng – fiskeriforskaren som aldrig haft rätt
- Hur Berkow och Svedäng vilseleder om sillfisket i Östersjön
- Svedäng dömer ut dagens kvotrådgivning
- Överlåtbara fiskerättigheter ledde till färre fartyg och ökad lönsamhet
- Överförbara fiskerättigheter har inte gått ut över kustfisket
- Effekterna av överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket
- Överförbara fiskerättigheter äventyrar inte kustfisket
- Överförbara fiskerättigheter är inte anledningen till minskade fiskeflottor
Ett svar på “Kustfisket vill inte alls ha sillfiskestopp”
Kommentarer är stängda.