Att kvoter sänks är inte ett bevis på överfiske

Hur mycket som får fiskas styrs med kvoter som beslutas efter vetenskapliga bedömningar. Bestånd av pelagiska fisk varierar ofta kraftig i storlek. Ju mer kortlivade de är, ju större variationer mellan olika år.  Detta gör att kvoterna av naturliga skäl går upp och ner. När de går ner är det därför inte på något sätt ett bevis på att det överfiskats som den okunnige Jan Ohlsson påstår i tidningen Fisheco. Inte heller är det fråga om en allvarlig kris. Det är naturligt och självklart att kvoter går upp och ner.

Det är däremot ett bevis på att det är ett problem med föryngringen av ett bestånd. Något som kan bero naturliga förändringar, yttre problem som miljögifter, klimatförändringar eller för hårt fiske (överfiske). Något överfiske på sill i Östersjön har inte ägt rum de senaste 20 åren. Alla påståenden om detta är lögn och de som påstår det är helt lögnare alternativt okunniga. Det är påståenden som helt saknar verklighetsunderlag.

Klimatförändringar

Vetenskapliga undersökningar har visat att den troliga orsaken till att fisket på sill behöver minska och att kvoterna därför sänks är klimatförändringar. Klimatförändringar som gör att vårlekande sill misslyckas med leken på grund av brist på mat. Bidragande orsaker är brist på stora rovfiskar (torsk, gös, gädda etc) vid kusten vilket gjort att beståndet av spigg ökat enormt. Att de stora rovfiskarna försvunnit vid kusten beror enligt forskningen på ett för stort fritidsfiske/sportfiske, samt för stora bestånd av säl och skarv. Klimatförändringar med varmare vatten kan också de ha bidragit till att rovfisken drabbats hårt.

Sambanden i havet är komplexa och vi kan utan tvekan slå fast att överfiske inte är problemet i sammanhanget. Politikerna beslutar i enlighet med de vetenskapliga råden (för några år sen var det sämre med det). Yrkesfisket följer de vetenskapliga råden och fiskar inte mer än vad de får.

Skev debatt

I Nordsjön går kvoterna för pelagisk fisk upp eller ner i stort sett varje år. Det kan handla om så mycket som 60% enskilda år. Ingen gormar om överfiske bara för det. I Östersjön gormar folk om överfiske hela tiden trots att nåt sånt inte äger rum och trots att kvoterna varierar mindre än i Nordsjön. Det är dock bara i Sverige folk agerar på detta sätt. I andra länder är debatten normal och ingen behöver vara rädd för hot från sportfiskare eller överfall från småskaliga kustfiskare.

I andra länder vet folk att det inte främst handlar om fisket när kvoterna går ner eller upp. Men om beståndet minskar av andra skäl så måste förstås fisket också minska. Ofta sker dessa minskningar med en viss fördröjning på ett par år så när de sker har bestånden ofta börjat öka i storlek igen. Om det är så i Östersjön vet jag dock inte. De som gapar använder dessutom ofta Rigabukten som ett exempel på bra förvaltning av sillen. Frågan är hur de förklarar att kvoten där också sänks kraftigt. I själva verket är deras prat inget annat än svammel.

Läs mer:

• Fiskforskaren som är partiellt blind
• Landades det mindre strömming från Bottenhavet år 2022?
• Det finns ingen brist på strömming
• Osäkerhet som fungerar – fiskekvoterna i Östersjön
• Klimatet – orsak till problem med fiskbestånden i Östersjön
• Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
• Finska forskare menar att strömmingen svälter
• Stor strömming i Bottenhavet har minskat och den är mager
• Östersjösillen behöver inte räddas
• Inga katastroflåga nivåer för sill i Östersjön
• Fisketrycket styr inte storleken på sillbestånd
• Maten för larver och yngel styr sillbeståndens storlek
• Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill
• Forskare överens – inget kritiskt läge för Östersjöns fisk
• Storleksminskning för pelagisk fisk i Nordsjön
• Sportfisket höll på att utrota gäddan
• Spigg har tagit över i Stockholms skärgård
• Sportfiskarnas hyckleri
• Spiggen tar över Östersjökusten, vik för vik
• Fiskbestånden och fisket som hotas av säl och skarv