Norrlandskustens fiskare – Guldhaven Pelagiska

Norrlandskustens yrkesfiske har dels bestått av ett småskaligt fiske som kombinerats med jordbruk och jakt eller annat jobb. Dels har det bestått av ett omfattande strömmingsfiske (sillfiske) som bedrevs av invånare (borgare) i staden Gävle från 1400-talet och framåt. Så småningom fick också invånare i andra städer som Härnösand,  Hudiksvall, Söderhamn och Sundsvall rätt till fisket. På 1500-talet startade även ett siklöjefiske i Bottenviken.

Gävlefiskarna skapade tillfälliga fiskelägen på många öar längs hela Norrlandskusten. När städernas monopol på fisket upphörde i slutet av 1700-talet övertog markägarna vid kusten fiskerättigheter. I de olika fiskelägen tog en bofats befolkning över som och vid 1800-talets mitt hade stadsbornas dominans upphört.

Traditionellt bedrevs sillfisket med garn (skötar) medan lax- och sikfisket bedrevs med ryssjor. Siklöjefisket bedrevs med garn. Under 1940-talet blev laxfisket i utsjön med garn och backor (långrev, långlinor) viktigt. Strömmingsfisket minskade i omfattning och många lämnade fisket helt. På 1950-talet introducerades trålfiske av strömming i Norrland och på 1960-talet kom detta fiske att dominera.

Minskat fiske

På 1970-talet minskade trålfisket igen och på 1980-talet hade det försvunnit förutom i Gävle med omnejd och i Bottenviken där ett trålfiske efter siklöja skapats med start på 1950-talet. Enstaka trålare har dock funnits även på andra håll till och från.Trålfisket av siklöja på hösten blev stort på 1990-talet. Ofta kombineras det med strömmingsfiske på våren för surströmmingstillverkning samt lax- och sikfiske under andra perioder.

På 1990-talet hade sälen också ökat i antal och börjat sprida sig längs med kusten. Garnfisket fick problem liksom ryssjefisket av lax och sik. Många fiskare lämnade fisket. Nya redskap utvecklades och laxfällor gjorde det möjligt att fortsätt fiska lax.

Idag finns ett begränsat trålfiske efter strömming med en större trålare i Gävle och ett antal siklöjetrålare som också fiskar strömming. Även lax- och sikfisket är viktigt för många företagare. Många fiskeriföretag längs Norrlandskusten kombinerar fisket med fiskhandel eller fiskindustrier.

Guldhaven Pelagiska AB

De största siklöjefiskeföretaget i Sverige är Guldhaven Pelagiska AB i Kalix. Ägare av företaget är Kent Karlsson i Kalix-Nyborg och Arnold Bodlund i Storön. Företaget har två dotterbolag, Fiskcentrum i Piteå AB som bedriver fiskodling (regnbåge) och fastighetsbolaget Guldhaven Förvaltning AB.

Styrelsen i Guldhaven Pelagiska AB består av Kent Karlsson, Arnold Bodlund, Kjell Östman i Nacka och Anders von Bonsdorff som är en finsk riskkapitalist. De två senare är sannolikt också delägare. VD i företaget är Teija Aho.

Bolaget bedriver partrålning av siklöja med de två trålarna HA 30 Vilma på 19 bruttoton med Storön som hemmahamn och HA 83 Natalia på 5 bruttoton. Båtarna är till skillnad från de flesta siklöjetrålare inte medlemmar i  Norrbottens Kustfiskares PO (NKFPO) utan i Sveriges Fiskares PO (SFPO).

Företaget driver också en liter mer omfattande fiskindustri med förädling av bearbetning av siklöja (Kalix löjrom och siklöjefiléer), regnbåge, abborre, brax, surströmming, lax, gädda och strömming. Huvuddelen av omsättning kommer troligen från fiskindustriverksamheten.

HA 30 Vilma. Bild: Guldhaven Pelagiska

Under det senast redovisade bokföringsåret som slutade 2020-04-30 omsatte Guldhaven Pelagiska AB cirka 40 miljoner SEK.  Vinsten var cirka 5 miljoner SEK. De bokförda tillgångarna var cirka 40 miljoner SEK varav 19,1 miljoner i byggnader och mark samt 6,2 miljoner i utrustning, inventarier etc. Företaget har 20 anställda medan siklöjefiskeföretag normalt bara har ägarna och eventuellt några anhöriga anställda.

Teija Aho är även styrelseledamot i Sveriges Fiskares Producentorganisation, ekonomisk förening (SFPO).

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!