Bra och dåligt från Naturskyddsföreningen och WWF

Sportfiskarna, Naturskydddsföreningen och WWF har skrivit ett förslag om hur fiskeriförvaltningen i Skagerak och Kattegatt kan förbättras. Det är skrivet som ett brev och skickat till ansvariga tjänstemän och politiker. Ett av förslagen är bra, ett är tänkbart och ett skulle slå ut det småskaliga kustnära fisket i Sverige.

Kameror (REM, CCTV)

Det första förslaget är att införa övervakningskameror, REM med CCTV för att få bättre kontroll på vad som fångas. Det bidrar till bättre kvotutnyttjande och till att det inte fiskas mer än kvoternas storlek. Tillgänglig fångstdata blir exaktare och av bättre kvalitet. Det är därför den storskaliga pelagiska fiskeflottan har börjat införa detta på eget initiativ. Det medför också en bättre regelefterlevnad när det gäller landningsskyldigheten men det betyder sannolikt inte så mycket när det gäller användningen av selektiva redskap.

För utkastens storlek betyder det sannolikt ingenting. Nästan alla utkast är lagliga. Fridlysta arter som pigghaj måste kastas ut, de arter som har hög överlevnadsgrad, är okvoterade eller där utkasten är så små att de inte påverka bestånden (de minimis) kan kastas ut helt lagligt. Dessa saker gäller 90-95% av utkasten. Kanske till och med en ännu större andel.

WWF har själva visat i en rapport att REM bara är intressant och effektivt på båtar som är längre än 12 meter och som fiskar med bomtrål, bottentrål och garn. För mindre båtar och för stora pelagiska trålare och snörpvadsbåtar har det ur miljö-, klimat- och bifångstsynpunkt ingen betydelse.

Kvoter

Det andra förslaget handlar om att införa ett system där mer miljövänliga alternativ får extra kvoter. I det pelagiska fisket skulle det gynna trålare som fiskar med flyttrål och missgynna garnfiskare vilket nog inte är vad Sportfiskarna, Naturskydddsföreningen och WWF tänker sig.

Flyttrål (pelagisk) trål är tillsammans med snörpvad (ringnot) de mest miljö- och klimatvänliga fiskemetoderna. De skadar inte bottnarna har extremt små bifångster i förhållande till fångsten. Det pelagiska fisket har också på eget initiativ infört ny redskap med rist vid fiske av sill under vissa förhållanden och med exkluder vid fiske av sperling (vitlinglyra) och tobis.

I fisket av demersala arter är däremot troligen så att burfiske, garnfiske och fiske med krokredskap skulle gynnas. Även fiske med snurrevad och bottentrål med rist eller annan selektionsanordning skulle gynnas i förhållande till trål utan rist eller exkluder. Inom räkfisket skulle det inte betyda nånting alls. Allt räkfiske bedrivs med ristförsedd trål.

De som trålar kustnära (Kosterfjorden och Gullmarsfjorden) använder inte heller tunnel försedd med fångstpåse och fångar därför inte heller nån fisk. Vid fiske utanför trålfiskegränsen använder många båtar tunnel med fångstpåse då de också vill fånga fisk. Det går då inte att undvika fångst av fisk som inte får landas, okvoterad fisk eller fisk som de inte har nån kvot för men som får kastas enligt de minimis-reglerna.

Trålfiskegränsen

Det tredje förslaget är en utflyttning av trålfiskegränsen och förbud mot trålfiske i marina skyddsområden. Ett uselt förslag. Det skulle helt slå ut det småskaliga kustnära fisket. Förslaget är helt enkelt inte genomförbart om vi vill att det ska finnas ett svenskt kustnära och småskaligt fiske eller levande fiskelägen. Det verkar märkligt att de tre organisationerna lägger ett så destruktivt förslag. För mig framstår det som om de vill döda huvuddelen av det svenska fiske. Det enda fiske som inte får nåt problem med förslaget är det storskaliga pelagiska fisket.

I det pelagiska fisket skulle vi förmodligen också sen en viss övergång till snörpvadsfiske för att möjliggöra ett mer kustnära fiske av skarpsills och sill, Snörpvad var ju fram till 1960-talet det helt dominerande redskapet vid pelagiskt fiske och har periodvis varit vanligt även senare även om det numera nästan försvunnit helt.

Överförbara fiskerättigheter

Överförbara fiskerättigheter i det demersala fisket är inte något de tre organisationerna men det är ett mycket bättre förslag än extra kvot för selektiva redskap och utflyttad trålfiskegräns. Det skulle nämligen minska antalet räktrålare från ungefär 60 stycken till ungefär 20 stycken och minska de olagliga utkasten såväl som förbättra lönsamheten i fisket vilket ger möjlighet att använda mer selektiva redskap.

Även antalet kräfttrålare skulle sannolikt minska. Minskningen av antalet trålare skulle också innebär en minskning av antalet pensionärer med yrkesfiskelicens vilket skulle öka möjligheten för unga att etablera sig som fiskare.

Vid införandet av överförbara fiskerättigheter i det pelagiske fisket påverkades det småskaliga fisket med garn överhuvudtaget inte av förändringarna. Det småskaliga demersala fisket med garn, dörj och burar skulle på samma sätt inte påverkas alls då detta fiske skulle fortsätta med en egen kvot och nuvarande regler.

Läs mer om bottentrålning:

Läs mer om trålfiskeförbud.

Läs mer om trålfiskegränsen:
Läs mer om kameraövervakning:
Gilla Anders Svensson på Patreon!