I många delar av världen, framförallt i Asien, så pågår ett omfattande överfiske och väldigt många fiskarter är överfiskade. Situationen är mycket bättre i Europa, Nordamerika, Sydamerika och Australien. I Europa gäller det dock inte Medelhavet och Svarta Havet där situationen är mycket dålig.
För 40-50 år sen var däremot situationen allvarlig i Europas nordliga och västliga fiskevatten med många överfiskade bestånd och pågående överfiske av många arter. Det fanns en enorm överkapacitet inom fisket med alldeles för många fiskebåtar i förhållande till mängden fisk. Fisket var fritt och några vetenskapliga kvotråd fanns inte. Efter det har situationen gradvis blivit bättre och bättre.
Förbättring
Kvoter infördes, vetenskapliga råd började produceras. Så smått började fiskeflottorna minskas kraftigt. De länder som gick i täten för minskningen av fiskeflottorna var Island, Norge och de länder som då var medlemmar i EU. Fiskeflottorna minskade. Det gjordes i huvudsak med hjälp av överförbara fiskerättigheter som kan köpas och säljas.
De länder som försökte använda andra metoder för att minska fiskeflottorna och överkapaciteten i fisket misslyckade med att minska antalet fiskebåtar. Med tiden införde även de överförbara fiskerättigheter.
Sist med att införa överförbara fiskerättigheter har länder som Spanien, Portugal, Frankrike, Tyskland och Sverige varit. Tyskland har genom en hårdför stat ändå lyckats införa en kraftig minskning av fiskeflottan och det har skett även i Frankrike och Spanien.
Priset har ofta varit en stark koncentration av fisket till ett fåtal storföretag. Något som också skedde på Island, Färöarna, Storbritannien, Norge och Nederländerna i samband med att överförbara fiskerättigheter infördes. Island och Norge har delvis reparerat den uppkomna situationen genom nya reformer kring det småskaliga fisket.
Överförbara fiskerättigheter
Länder som införde överförbara fiskerättigheter lite senare, som exempelvis Danmark, Finland och Sverige inom det pelagiska fisket lyckade genom regelverk förhindra den situationen. Visserligen har det blivit färre företag i dessa länder också, men det är ett resultat av att det blivit färre fiskebåtar.
I Sverige finns det dock ett kvarvarande problem med överkapacitet. Det gäller framförallt räkfisket där Sverige formellt har 62 båtar som ska dela på en hälften så stor kvot som Danmarks 7 båtar. Det demersala fisket i Sverige har inte överförbara fiskerättigheter och det är anledningen till att det fortfarande finns ett omfattande problem med överkapacitet. En situation som orsakar dålig lönsamhet i fisket, bristande investeringar, dålig arbetsmiljö, olagliga utkast och olagligt fiske.
Det finns ingen käne metod för att lösa problemen med överkapacitet förutom överförbara fiskerättigheter om vi inte vill ge staten diktatoriska beslutsrättigheter vad det gäller fisket. Därför har ett system för överförbara fiskerättigheter i demersala fisket diskuterats i många år. Alldeles för länge i själva verket och det är hög tid att ett sådant system lanseras.
Marknadslösning
Överförbara fiskerättigheter är en metod som bygger på marknadslösningar, dvs tillgång och efterfrågan. Det är en metod som visat sig fungera i hela världen för att anpassa fiskerikapaciteten till råvarutillgången, dvs fiskbestånden. En metod som fungerar bra ihop med en resurs som växlar mycket i storlek. Minskar fiskebestånden minskar också antalet fiskebåtar och ökar fiskbestånden ökar antalet båtar.
Och dessutom är det en metod som också visat sig vara mycket effektiv för att skapa en lönsam fiskeflotta, bra arbetsmiljö och bra arbetsförhållanden samt minskad användning av fossila bränslen. Det innebär också att överfiske försvinner.
Överförbara fiskerättighet är själva sinnebilden för en bra fiskeripolitik om den kombineras med spärrar mot oligopol och monopol dvs ägarkoncentration, skydd för det småskaliga fisket och vetenskapiig rådgivning. Det är exakt det sätt så det fungerar i EU när det gäller de nordiska och västliga europeiska farvattnen (nordöstra Atlanten). Idag är dessa fiskevatten tillsammans med de nordamerikanska (USA och Kanada), de Australiska/Nya Zeeländska och Antarktis fiskevatten världens bäst förvaltade havsområden.
Läs mer:
- Överförbara fiskerättigheter är ingen privatisering
- Finlands TFC-system – det nyaste
- Det småskaliga fisket och överförbara fiskerättigheter
- Danmarks TFC-system är det mest genomarbetade
- Nederländerna – tidigt ute med TFC
- TFC-system kan se mycket olika ut
- Islands TFC-system är ett av de mest omfattande
- När överförbara fiskerättigheter infördes på Island
- Effekterna av överförbara fiskerättigheter i Sverige
- Konsekvenser av överförbara fiskerättigheter
- Kooperativa överförbara fiskerättigheter
- TFC (ITQ) innebär en regionalt balanserad fiskeripolitik
- TFC (ITQ) gav färre stora båtar men ingen minskning av antalet små båtar
- Problemen med överförbara fiskerättigheter
- Effekterna av överförbara fiskerättigheter i danskt fiske
- Minskad kapitalisering med ITQ
- Effekterna av överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket
- Överförbara fiskerättigheter är inte anledningen till minskade fiskeflottor
- Kustnära fiske slås inte ut av överförbara fiskerättigheter
- Individuella överförbara fiskerättigheter och kustfiske
- Överförbara fiskerättigheter kan utformas på många olika sätt
- Överförbara fiskerättigheter är ingen privatisering av fisket
- Hur överförbara fiskerättigheter i räkfisket kan utformas
- Överförbara fiskerättigheter har inte gått ut över kustfisket
- Överförbara fiskerättigheter äventyrar inte kustfisket
- Därför är jag för ITQ – individuella överförbara fiskerättigheter
- Införandet av ITQ i det pelagiska fisket
- ITQ och den danska fiskeflottans minskning
- Thomas Højrup om de danska erfarenheterna av ITQ
- ITQ, kustfiske och det danska exemplet
Ett svar på “Marknadslösningar enda fungerande sättet att minska fiske”
Kommentarer är stängda.