Snurrevadsfiske istället för garnfiske?

Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) har fått ett stöd från Jordbruksverket och HaV för ett projekt som ska utveckla sälfria fiskealternativ för att det kustnära och småskaliga fisket i Östersjön.

”Vi är oerhört glada över att Jordbruksverket och HaV vill satsa på det här projektet. Det kan ge en möjlighet för fiskare som idag får sin fångst uppäten av sälar att ställa om till en annan form av fiske.” säger Peter Ronelöv Olsson, ordförande för Sveriges fiskares Producentorganisation SFPO och ansvarig för projektet.

Det småskaliga kustfisket i Östersjön med garn har enorma problem med att sälen tar fångsten direkt ur garnen. Vissa fiskare kommer bara iland med halva fiskar, där sälen ätit den andra halvan. Problemen blir bara allt värre med åren.

Målsättningen med projektet  är att utveckla ett småskaligt snurrevadsfiske i första hand för torsk i Östersjön. Snurrevad är ett traditionellt redskap med mindre bottenpåverkan än bottentrål. Då redskapet inte ligger kvar i vattnet lång tid finns inte möjlighet för sälen att stjäla fisk ur det. Målet är ett ekonomiskt bärkraftigt torskfiske.

”I projektet kommer vi bland annat att studera det kustnära snurrevadsfisket i Norge som utvecklats till ett modernt och lönsamt småskaligt kust- och fjordfiske.” säger Peter Ronelöv Olsson.

Snurrevad används i stor utsträckning i Danmark för att fiska plattfiske som rödspätta och piggvar men inte lika ofta för att fiska torskfiskar. Mindre båtar använder i allmänhet en så kallad dansk snurrevad medan större båtar använder en skotsk snurrevad (detta fiske kallas också flyshooting). I Sverige finns det bara en enda båt som fiskar med snurrevad och då med skotsk snurrevad med ett riktat fiske på rödspätta. I Norge finns dock ett omfattande och modernt snurrevadsfiske med torsk som målart.

Projektet kommer också att välja ut några intresserade fiskare med lämpliga garnbåtar. Dessa kommer att utrustas och byggas om för ett pilotprojekt syftar till att utveckla och pröva ut lämpliga snurrevadsmodeller som är anpassade för Östersjöns förhållanden. SFPO välkomnar intresseanmälningar från fiskare som vill delta i projektet. Meningen är att främst inrikta sig på försök med små båtar:

Dagens teknik med hydraulik gör att man idag inte behöver vara många personer för att hantera redskapet, menar han.

– Med hydraullift kan man klara det på en eller två man på en liten båt, och det är det vi har sett i Norge och vi tycker att det borde fungera för våra fiskare i Östersjön också och vi tror jättemycket på det här, säger han.

Nu söker de fiskare som vill delta i det ettåriga försöket.

– Vi kommer att beställa anläggningar som passar 9-10 metersbåtar och någon som passar upp till 15 meter, de största garnbåtarna vi har, som kan gå runt på båtar så att fiskare får testa det och prova och känna på det och se om det kan vara en möjlighet för dem att gå vidare med, säger Peter Ronelöv Olsson.

Projektet kan öppna dörren för att använda snurrevad till andra fiskslag och i fler kustområden med liknande sälproblematik. Projektet kommer att genomföras i samarbete med SLU:s projekt ”Sälar och fiske” och tillsammans med forskare på SLU. Snurrevad har har tidigare diskuterats som ett möjligt redskap för att ersätta bottentrål i siklöjefisket i Bottenviken.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

Åtta miljoner till nya projekt för ett mer selektivt fiske

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, satsar i år åtta miljoner kronor på projekt för att utveckla ett mer selektivt och skonsamt fiske. Utvecklingsprojekten utförs inom ramen för SLU:s sekretariat för selektivt fiske, som samlar in idéer från fiskenäringen och utvärderar de redskap och metoder som tas fram. Sedan 2014 har 34 projekt genomförts. Nu efterlyser sekretariatet nya, innovativa projektförslag från yrkesfisket.

– Arbetet inom selektivt fiske bygger helt på de behov och idéer yrkesfisket för fram till oss. Vi vet att utmaningarna är stora särskilt med tanke på den landningsskyldighet* som nu införs i allt EU-fiske. Vi på SLU:s sekretariat för selektivt fiske* finns där för att hjälpa till med allt från ansökan och administration till vetenskaplig utvärdering. Arbetet ska gå smidigt för näringen och vara relevant för förvaltningens behov, säger Hans C Nilsson, projektledare för sekretariatet för selektivt fiske och forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), i ett pressmeddelande.

Sekretariatets arbete ingår i regeringens satsning på ett mer selektivt och skonsamt fiske, där Havs- och vattenmyndigheten, HaV, gett institutionen för akvatiska resurser vid SLU uppdraget att samordna arbetet. Under 2014-2017 har HaV delat ut cirka 38 miljoner kronor till 34 projekt för att underlätta för fisket att klara landningsskyldigheten och främja ett långsiktigt hållbart fiske. 2018 skjuter myndigheten till ytterligare 8 miljoner kronor.

– Landningsskyldigheten ska vara fullt införd 2019. I Skagerrak och Kattegatt har den införts stegvis, medan den är fullt införd i Östersjön från och med 2017. Det är i blandfisket i Västerhavet som vi bedömer att vi har ett fortsatt stort behov av att utveckla selektiva redskap. Det kommer att vara ett prioriterat område för projekt under 2019, säger Karin Linderholm utredare på HaV.

Till de projekt som hittills genomförts hör en selektivt torsktrål (T90) som sedan den 1 februari i år är godkänd för fiske i Östersjön. Andra exempel är: galler (rist) som sorterar ut små räkor ur trålarna, trålar som kan undvika bifångster av sej vid fiske efter sill, trålar som separerar fångsten i olika fångstkassar för att där kunna storleksselektera art för art, fasta fällor för torskfiske och burar för artselektivt och sälsäkert fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Magnus Appelberg från SLU snackar skit om fisketrycket

Magnus Appelberg från SLU har i samband med att rapporten om fiskbestånden i svenska vatten uttalat sig. Han menar att fisketrycket historiskt varit för högt för många bestånd och att det fortfarande har betydelse. Det har han fullständigt rätt i.

Däremot snackar han skit om att fisketrycket är för högt på många bestånd och arter idag.  Endast några få bestånd i svenska vatten fiskas idag för hårt om vi pratar om de kommersiellt, yrkesmässigt fiskade arterna. Det gäller så vitt jag kan se endast för räka i Skagerak och siklöja i Bottenviken. Kanske kan det också gälla ål och helt klart också torsk i västra Östersjön om allt fritidsfiske räknas in. Samtidigt så sker yrkesfisket på siklöja, räka och torsk enligt de rekommendationer som utfärdats av forskare så på det sätter kan det inte sägas finnas något överfiske.

De flesta andra bestånd fiskas i själva verket för dåligt. Inte ens den kvot som vetenskapen och forskningen rekommenderar fiskas upp. Appelberg har helt enkelt inga belägg för att fisketrycket idag är för högt för många arter. Han bara uttalar sig slentrianmässigt felaktigt.

Det kan dock i sammanhanget nämnas att det finns ytterligare några fiskbestånd som fiskas för hårt. Det gäller exempelvis vitling och kolja i Nordsjön samt makrill i Nordatlanten. Svenska yrkesfiskare deltar inte alls eller mycket lite i det fisket.

När det gäller fritidsfisket så finns det lokala fiskbestånd som fiskas för hårt, det gäller exempelvis en del bestånd av gädda och gös liksom röding i Vättern. Men även hummern på Västkusten beskattas för hårt av fritidsfisket.

Bestånden av marulk, skarpsill och rödtunga i Nordsjön, sill i centrala Östersjön, öring i centrala Östersjön, rödspätta och skrubbskädda i södra Östersjön och Kattegatt samt sik längs delar av Östersjökusten visar en positiv utveckling. I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren är bestånden av både gös och braxen stabilt. Detsamma gäller bestånden av sik, öring och lake i Vättern, och i Vänern är beståndet av sik stabilt.

Beståndet av rödspätta och lokala bestånd av öring har relativt god status i Skagerak och Kattegatt. I Nordsjön anses bestånden av marulk, rödtunga och skarpsill samt i någon grad också kolja och kummel bedöms ha en god status. Beståndet av torsk i Nordsjön håller successivt på att öka.

En negativ utveckling har däremot bestånden av siklöja i Bottenviken, sill i Bottenhavet samt gös och gädda längs Östersjökusten (från Ålands hav till de danska sunden). För skaldjuren ser det fortsatt bekymmersamt ut för hummern medan situationen för nordhavsräka, havskräfta och krabba i stort sett är oförändrade sedan föregående år. Pigghajbeståndet i  Nordsjön bedöms vara i mycket dåligt skick. För havskatt, hälleflundra och skoläst är det en negativ utveckling i Skagerak och Kattegatt medan beståndet av torsk i Kattegatt är fortsatt litet, men visar viss positiv utveckling.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Svea blir namnet på Sveriges nya forskningsfartyg

forskningsfartyg Svea300.jpg

SLU bygger, på uppdrag av regeringen, ett nytt oceangående undersöknings- och forskningsfartyg. Före en tid sen avslöjade SLU:s rektor att fartyget ska heta Svea. Namnvalet har föregåtts av en namntävling.

– Vi har genomfört en namntävling där över 1000 förslag kom in, och vi valde ut 28 namn som bedömdes uppfylla de krav vi ställde, säger Lars Thorell, chef för SLU:s fartygsenhet. Sedan hade vi en öppen omröstning och det namn som fick flest röster, Svea, var även juryns favorit.

Namnet offentliggjordes igår av SLU:s rektor Peter Högberg, under firandet av SLU:s 40-årsjubileum på Ultuna utanför Uppsala.

Det vinnande namnförslaget Svea hade skickats in av Jan-Erik Johansson, fiskeriassistent vid SLU:s institution för akvatiska resurser, med följande motivering:

Ett kort och bra namn som används som symbol för Sverige. Svea är ett kvinnonamn med svenskt ursprung som sedan slutet av 1600-talet, i form av Moder Svea, använts som en symbol för landet Sverige. Moder Svea brukar framställas som en kraftig sköldmö, oftast med ett eller två lejon. Symbolen är vanligt förekommande, den finns till exempel som staty på riksdagshuset. Regeringen har gett i uppdrag åt SLU att bygga det nya forskningsfartyget som en resurs för Svea rikes miljöövervakning och havsforskning. Skeppet bör därför heta Svea – allas vårt moderskepp!

Fartyget ska främst användas av SLU och SMHI. SLU undersöker fiskbestånd i Östersjön, Kattegatt och Skagerak med hjälp av trålning och avancerad ekolodning. Undersökningarna används till beståndsuppskattningar och att ge råd om hur mycket vi kan fiska på ett hållbart sätt. SMHI genomför utsjöexpeditioner för att studera bl.a. övergödning, syreförhållanden, marin försurning och marin biologi.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Svenskt hållbart fiskfoder från fiskrens

Hållbart fiskfoder är i dag en bristvara i Sverige, och RISE (Research Institutes of Sweden) arbetar på olika sätt med detta. RISE Processum har utvecklat en teknik för att tillverka protein från skogsråvara som kan användas i fiskfoder. RISE leder ett projekt för att ta vara på restströmmar från svensk fiskindustri och utveckla en protein- och fettrik foderråvara för svenska fiskodlare som kan ersätta fiskmjöl.

– Ambitionen är att endast använda MSC-märkta biprodukter från svensk fiskindustri, som ryggben, fiskhuvuden och skaldjursrester och undersöka om vår produkt kan KRAV-märkas, säger Sophia Wassén i ett pressmeddelande. Hon är projektledare och forskare på enheten Jordbruk och Livsmedel på forskningsinstitutet RISE och leder det tvärvetenskapliga samarbetet mellan forskare, myndigheter och privata företag.

I dag skickas svenskt fiskrens huvudsakligen till Danmark och Norge, där det blir fiskmjöl. Produktionen av fiskmjöl förutsätter kontinuerlig tillförsel av råvara, vilket gör att även fullt ätlig fisk används. Fiskmjölsproduktion kräver dessutom mycket energi, och värmen som tillförs på konventionellt sätt kan skada råvarans fetter och proteiner.

I projektet som leds av RISE testas en metod som forskarna på RISE menar är både enklare och mildare: ensilering, en konserveringsmetod oftast förknippad med djurfoder, där konserveringen sker genom en syrefri jäsningsprocess.

– Ensilering är en gammal teknik som på ett enkelt, säkert och energisnålt sätt kan återföra näring och värde från fiskindustrins biprodukter tillbaka till livsmedelskedjan, säger Sophia Wassén.

Det finns dock ett antal tekniska problem kring tekniken som behöver lösas för att optimera näringsutbytet och undvika att näringsämnen som omega-3-fettsyror härsknar. Dessa två frågor utreds på Chalmers Institution för livsmedelsvetenskap av en doktorand. En utmaning för RISE är att ta fram effektiva och milda torktekniker för ensilaget.

Ett av de företag som deltar i projektet är Västkustföretaget Rena Hav, som på sikt vill producera fiskfoderråvara i stor skala med hjälp av ensilering. Rena Hav är dotterbolag till Smögenlax, som i sin tur är intresserat av att odla fisk på land med hjälp av ett hållbart fiskfoder. Övriga deltagare i projektet är Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som ska hålla i själva testerna av ensilaget som foderingrediens, Sotenäs kommun och företagen Linkan Feed ingredients, Liq Tech International, Agrilogik och Ircon Drying Systems.

– Vi kommer också att undersöka sådant som marknadspotential och EUs regler kring fiskodling. Vårt mål är att projektet ska ge ny kunskap som kan gynna befintliga och nya lokala företag och investeringar, ökad sysselsättning i svenska kustsamhällen och ge ökat anseende åt företag inom fisk- och skaldjursindustrin, säger Sophia Wassén.

Projektet pågår till år 2020 och finansieras av Formas.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,