Tomt hav – lögnaktig dokumentär från SVT

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

I svenska vatten finns idag späckhuggare, flera delfinarter, 1 000-tals tonfiskar med mera. De lever på nånting. Nämligen sill och makrill. För 20 – 30 år sen fanns inga späckhuggare, inga delfiner och inga tonfiskar. Det tyder på att det för 20 år sen inte fanns mat åt dem, men att det finns idag. I tonfiskens fall har också fisket minskat i Medelhavet vilket varit positivt för bestånden.

Makrill

Att det finns gott om mat för dessa stora havsdäggdjur och fiskar betyder att det finns mycket makrill och sill. Förmodligen mer än vad beståndsberäkningarna ger vid handen. Makrill har fiskats mer än vad som anses hållbart i många år (det kallas överfiske). Ändå märks ingen minskning i beståndet utan det tycks bara fortsätta öka i storlek. Det betyder att det förmodligen inte finns nåt överfiske. En del forskare anser till och med att makrillbeståndet kan vara 4-6 gånger större än vad beståndsbedömningarna från Internationella Havsforskningsrådet ICES) ger vid handen.

Skarpsill

På samma sätt förhåller det sig med skarpsill i Östersjön. Skarpsillsbeståndet har fiskats mer än vad som anses vara hållbart (FMSY) i nästan 30 år. Beståndet har inte minskat nånting. Yrkesfiskare menar att det ökat enormt och att beståndsbedömningarna är totalt felaktiga. För mycket skarpsill leder till att de äter upp yngel och ägg för torsk och sill/strömming. Dessutom konkurrerar de med små torskar och små sillar om födan vilket gör att både sill och torsk lider av brist på mat när de är små. Resultatet är mindre sillbestånd och svältande torskar.

Sill

Det finns också andra orsaker till minskande bestånd av sill/strömming och torsk i Östersjön. Fisket är inte en av orsakerna utan det handlar om övergödning, klimatförändringar, spigg, skarv och säl. Det finns mer säl i Sverige idag än det funnits på hundra år. Säl och skarv påverkar bestånden av kustlevande fisk på olika sätt.

Bestånden minskar i storlek i Östersjön eller så återhämtar de sig inte från det överfiske som ägde rum i Skagerak och Kattegatt på 1970-talet och 1980-talet. Den mycket stora mängden spigg I Östersjön gör att spiggen äter upp yngel och ägg för kustlekande fisk som vårlekande sill/strömming, abborre, gädda, gös med mera. Det leder till minskade bestånd. Klimatförändringar leder till misslyckad lek för vårlekande sill/strömming och övergödning har lett till att stora områden i havet har syrebrist vilket lett till stora delar av torsken lekområden försvunnit. Sill/strömmingsbeståndet i centrala Östersjön har trots dessa problem inte minskat på 30 år enligt ICES beståndsberäkningar. Detta trots att sillen under vissa perioder fiskats hårdare än vad som anses hållbart.

Sverige

Idag är överfiske inget problem i Sverige. Bestånden av olika arter minskar inte på grund av fiske. Det finns inget överfiske. Beståndsberäkningarna från ICES underskattar snarare beståndens storlek än överskattar dem. Den felrapportering som fanns för några år sen ledde till att skarpsillsbeståndet I Östersjön förmodligen underskattats något och sillbeståndet överskattades något. Samtidigt ledde felrapporteringen till minskat sillfiske och ökat skarpsillsfiske så konsekvensen av det hela var totalt försumbar. Bestånden påverkades inte de felaktiga beståndsberäkningarna och de kvoter som sattes utifrån dessa.

Nån brist på matfisk finns det inte i svenska vatten. Förutom i Kattegatt och längs med kusten i Skagerak. Där återhämtar sig inte bestånden från det överfiske som ägde rum för 50 år sen.

Världen

När det gäller europeiska vatten finns det heller ingen brist på matfisk. De flesta viktiga matfiskbestånd är hållbart fiskade och förvaltade förutom i Medelhavet. Det är bara i Medelhavet som en majoritet av matfiskbestånden mår dåligt då Medelhavet saknar fungerande fiskeriförvaltning. I världen är det förutom Medelhavet framförallt Sydostasien som är problemet. I Sydostasien finns ingen fungerande fiskeriförvaltning och de flesta matfiskarter är troligen kraftigt överfiskade och fisket alldeles för stort. Där finns alltså ett omfattande överfiske.

Förmodligen finns det också ett överfiske utanför Västafrika. På grund av icke-fungerande fiskeriförvaltning i stora delar av området är det ingen som har riktigt klart för sig hur det ser ut. en en sak är säker. Det är inte i huvudsak stora trålare som står för överfisket. 80% av alla fångster tas av lokala fiskare och bara 20% av stora internationella trålare. De fiskar i huvudsak inte på samma arter. Bristen på matfisk utanför Senegal beror helt enkelt på att det finns för många småskaliga fiskare.

I resten av världen är huvuddelen av fiskbestånden och matfiskbestånden hållbart förvaltade. Fiskekvoterna är sällan för höga i Europa (utanför Medelhavet), Norden, Nordamerika, Sydamerika, Sydafrika, Australien, Oceanien och Antarktis. De var i många år för höga men sen en lång tid tillbaka är de inte det. Fiskbestånden i dessa havsområden minskar inte. Filmarna bakom Tomt hav ljuger och har hittat forskare som är beredda att ljuga.

Norsk fiskeripolitik

Den norska fiskeripolitiken är dessutom i grunden exakt densamma som i Sverige. Några egentliga skillnader finns förutom att det inte finns några individuella fiskerättigheter i det demersala fisket i Sverige vilket finns i Norge. Med införande av individuella fiskerättigheter som är köp och säljbara går det att öka lönsamheten i det svenska fisket och locka unga till fisket.  Det var inte bara Norge som stoppade sillfisket i Nordsjön och Nordatlanten på 1970-talet. Det gjorde även alla andra länder, inklusive EU, Storbritannien och Sverige. Tomt hav är oärliga när det gäller både historien och fiskeriförvaltningen.

Norska fiskare landar inte heller alls allt de fiskar i Norge. De landar även i Storbritannien, Danmark och Sverige. Norsk fiskeriförvaltningen skiljer sig inte från EU:s fiskeriförvaltning eller Islands fiskerifövaltning.

Lögner, ankedoter och tyckanden

Slutligen så blir sillen från Östersjön till fiskmjöl för att ingen vill äta den. Om den hade gått att sälja som mat hade alla yrkesfiskare gjort det. Den viktigaste anledningen är att det finns miljögifter i strömming/sill. Påståendena om att stora båtar skulle kasta ut fisk är rena lögner. Det finns inga utkast i det pelagiska fisket (sillfisket och skarpsillsfisket).

Filmen Tomt hav och SVT presenterar åsikter och subjektiva tyckanden. Anekdotisk bevisning som inte säger nånting om hur det egentligen är. Det är faktisk en värdelös film som inte kommer med ett enda bevis för sina påståenden och teorier. Filmen är full med lögner.

Och torskfisket i Östersjön är stoppat. Inte ens en sådan sak har filmen fått rätt.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.