Journalisten Carl-Axel Fall har försökt sig på en genomgång av tillståndet i de svenska haven i tidningen Kvartal. Det är i huvudsak en artikel som bygger på fantasier, lögner och falsarier. Det första kapitlet handlar om Västerhavet dvs Kattegatt och Skagerak. Sen finns det kapital om Östersjön, Öresund, Ostkustens skärgård, Ålen, Bottenhavet och Bottenviken samt sjöarna,
Västerhavet
De skriver dock enbart om att tonfisken är tillbaks och inget annat. Dessutom verkar de tro att tonfiskens försvinnande på 1960-talet hade med fisket i våra vatten att göra. Det hade det förstås inte, utan det hade främst med ett omfattande överfiske i Medelhavet att göra men ockspå till viss del om överfiske väster om Norge.
Några kvoter för tonfisk har det aldrig funnits i nordiska farvatten för den moderna fiskeriförvaltningen infördes inte förrän långt efter tonfisken försvunnit. Nåt generellt fiskestopp för har det aldrig heller funnits men det är och har varit förbjudet att fiska tonfisk i svenska och danska farvatten.
Att tonfisken kommit tillbaks beror på kraftigt minskat fiske i Medelhavet och i Atlanten utanför Portugal och Spanien. Men det tyder också på att bestånden av pelagiske fisk som makrill, sill, skarpsill etc är stora i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt.
Sen skriver de om pigghaj och hävdar att den varit försvunnen i 40 år. Det är inte sant. Tio år är nog mera korrekt i det fallet. Och det var ett totalt fiskestopp som ledde till att den kom tillbaks.
De nämner inte att det i övrigt är dåligt beställt med fiskbestånden i Skagerak och Kattegatt. Förutom vad det gäller rödspätta och skaldjur som det finns gott om. Orsaken till bristen på fisk, framförallt längs med kusten, är överfiske på 1980-talet och ett allt varmare hav under det senaste årtiondet på grund av klimatförändringar. Det leder till att exempelvis torsken söker sig mot kallare vatten. Men om detta tycks Fall vara helt ovetande alternativt okunnig.
Sillen i västra Östersjön har också problem vilket lett till att sillfiske i Kattegatt och Skagerak stoppats. Det hjälper då inte att sillen I Nordsjön och Skagerak mår bra.
- Stängt område i Kattegatt – ingen ljusning för torsken
- Ingen matbrist för torsken i Östersjön
- Syrebrist inte orsak till torskens senaste problem
- Trålfiskegränsen i Skagerak och Kattegatt
- Massor med tonfisk betyder massor med sill och makrill
Östersjön
När det gäller Östersjön så upprepar Fall de vanliga lögnerna. Torskkollapsen berodde på överfiske. Det är en lögn. Åren innan torskfisket stoppades fanns inget som helst överfiske på torsk. Kvoterna fiskades inte ens upp. Det som gjorde att torskfisket stoppades var beståndets dåliga kondition som beror på övergödning och syrebrist samt parasiter som sprids av sälar. Nån strimma av hopp finns inte heller. På grund av att Östersjön bligt allt varmare finns det ingen möjlighet för torsken att klara sig.
Sen är det fel att många oroar sig för sillen/strömmingen i Östersjön. Det finns en högljudd minoritet som oroar sig, men de flesta är inte oroliga utan det är uppenbart att fiskeriförvaltningen fungerar. Artikeln citerar dock främst de forskare och propagandister som är oroliga.
- Tillståndet för sillen i Östersjön
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Finska forskare menar att strömmingen svälter
- Klimatet – orsak till problem med fiskbestånden i Östersjön
- Sillen/strömmingen i Östersjön är inte hotad
- Problemen för sillen i Östersjön – sälen, skarpsillen och spiggen
Lobbyism och bristande trovärdighet
Henrik Svedäng säger samma sak som han sa år 2000. Att läget för sillen är akut. Då sa han att den skulle vara borta om några år. Han hade fel. Sannolikt har han lika fel idag. I vilket fall som helst saknar han trovärdighet i frågan. vilket också gäller Konrad Stralka som inte är nåt annat än en propagandist och lobbyist för rika stockholmare.
När Konrad Stralka uttalar sig om kontrollen så ljuger har helt öppet. Alla insatt vet att det är lättare att kontrollera några få stora båtar än många små.
Sen felciterar artikeln också Anton Paulrud som representerar de pelagiska fiskarna. Det han sa om en utflyttning av trålgränsen var att det skulle slå ut det småskaliga trålfisket med bas på Östersjökusten. En sån åtgärd påverkar inte de stora pelagiska trålarna som inte ens längre bedriver nåt riktat fiske av sill i Östersjön.
Det är också de små trålarna som skulle få de största problemen med ett trålfiskeförbud. Det sist kvarvarande fisket som är baserat vid Östersjöns kuster skulle försvinna. De som skulle gå omkull ekonomiskt av de åtgärder som Stralka och Svedäng föreslår är just de yrkesfiskare de påstår sig vilja skydd.
- Uflyttning av trålgränsen och dess konsekvenser
- Ett förbud mot bottentrålning skulle slå ut svenskt fiske
- Generellt trålförbud skulle ödelägga småskaligt fiske
- Svedäng – fiskeriforskaren som aldrig haft rätt
- Henrik Svedäng är inte seriös som forskare
- Conrad Stralka och BalticSea 2020 vill förbjuda allt yrkesfiske
- Den oärlige Conrad Stralka
Öresund
Om Öresund skriver Carl-Axel Fall att läget är gott. Det är inte sant. Sålen har kommit dit och torskfisket har stoppats. Även fritidsfisket av torsk. Det dåliga tillståndet för sillen i västra Östersjön påverkar också Öresund.
Snacket om att trålförbudet i Öresund varit det som ledde till att torsken i Öresund klarade sig längre än i Östersjön och Kattegatt är inte heller nåt annat än skitsnack. I fjordarna i Bohuslän hard et aldrig nånsin bedrivit trålfiske. Ändå finns där ingen torsk. Och inte nån annan fisk heller förutom vandrande fisk.
Östkusten
Tillståndet för fiskbestånden längs kusten i Östersjön är problematiskt. Det gäller de flesta fiskbestånd. Gädda, gös, abborre med mera. Skarv, säl och fritidsfiske är huvudsakligen ansvariga för situationen.
Ål
När det gäller ålen så är det oklart vad kraschen för världens ålbestånd beror på. Men det största problemet i svenska vatten är vattenkraftverken som utgör vandringhinder och dessutom dödar många ålar på väg ner mot havet.
För att råda bot på det fångas ålar nedströms kraftverken och transporteras upp till sjöarna högre upp i vattensystemen. där fångas de sen när de växt till sig och transporteras ner till havet igen. Fall har förväxlat denna praktik med inköpen av glasålar i andra länder för utplantering i Sverige. den utplanteringen sker i första hand i Bohuslän där vattenkraft i huvudsak saknas i älvarna och åarna.
Bottenhavet och Bottenviken
När det gäller Bottenhavet och Bottenviken upprepar han de vanliga lögnerna om att det inte finns nån strömming. Det finns, men det finns ingen strömming vid kusten på våren.
En möjlig orsak till det är att den vårlekande strömmingen minskat i antal på grund av naturliga växlingar mellan höstlekande och vårlekande strömming. Alternativt på grund av ett allt varmare vatten som orsakar problem med leken för den vårlekande sillen/strömmingen. Det kan också konstateras att det kustnära fisket av strmming inte minskat i Bottenhavet och Bottenviken trots bristen på strömming vid kusten under våren.
- Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill
- Landades det mindre strömming från Bottenhavet år 2022?
Insjöarna
I insjöarna är läget i stort sett bra men det finns problem med miljögifter i fet insjöfisk som sik, röding. lax och öring. Dessutom är det samma problem med vandringshinder som för ålen. men det har inte så mycket med insjöarna i sig att göra. Däremot har det en strakt negativ betydelse för vandrande fiskar som bland annat lax och öring.
I slutet tar Fall också upp samernas rätt till fiskevattnen som ett problem. Det är inget problem i detta sammanhang som jag ser det. Det är självklart samerna som ska ha rätten till fisket och jakten på de marker staten orättmätigt beslagtagit. Men det är en annan diskussion som jag inte tänker beröra mer i detta sammanhang.
